Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<255
Vid Karl A. Nicander» Jordfästning.
Ett sångarhjerta brustet är i döden,
Det öga släckt, som upp mot ljuset såg.
Ej mer af lifvets vexlingar och öden
Höjs eller sänkes hjertats känslovåg.
Allt är förstummadt, dödt och ödsligt vordet,
Och sångarklangen, liksom sångar-ordet,
Ej ljuda mer på lifvets toma strand,
Der döden på dem båda laggt sin hand.
Från fjärilns lif till lejonets i öcknen,
Från envåldsherren till hans köpta slaf,
Likt solens stråle, hvilken dör i töcknen,
Allt sjunker småningom uti sin graf.
Blott saknan aldrig dör och aldrig smärtan,
De flytta om från hjertan och till hjertan,
Och äfven nu i denna högtidsstund
Osynligt stå de här i denna rund.
Ty se, en sångens son, af dödens härjning,
Med brusten sträng är sliten ur vår famn.
Dock än likt skenet efter solens bergning
Står, som en återspegling, qvar hans namn;
Ej för den skiftning blott af rika toner
Hans skaldmö göt i sångens höga zoner;
Men för det lif, den värma hon oss gaf
Och ännu ger ur djupet af hans graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
