Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock äfven här sig många missljud blanda
Med harmoniens klara, rena ton.
Hvem kan en tafla utan skuggor randa?
När utan något moln stod himlens zon?
Ju längre upp som själen vingad stiger,
Och sig åt ljuset och dess huldhet viger,
Ju bittrare, att åter från dess höjd
Sig sänka ned till jordens toma fröjd.
Och hvem förstår väl eller mägtar fatta
Det tysta qval, som skaldens inre tär?
Han mer än andra åt sin konst får skatta,
Och känna djupt, att han af stoft ock är.
Förlåten då, J vänner af det sköna,
Om J hos honom månget fel fått röna,
Som ingen annan i sin boja band!
För jordens värf ej blick han fick, ej hand.
Och derför skönt det bjudes om de döda:
Der du ej prisa kan, ej tadla dem.
Till högre dom från verldens, ofta snöda
Och vrångvist bittra, de ha vandrat hem.
Oss såsom menskor tillhör att förlåta,
I andras brist vår egen djupt begråta,
Och så, försonande, ge åt vår färd
I dödens stund densamma skoningsgärd.
Och nu farväl, du brustna sångarhjerta!
Ej mer du slår din ton på jordens strand,
Der såsom tvillingsbröder fröjd och smärta
Jemt vexla om i lifvet hand i hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
