Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<314
Mina lappar hafva aldrig vidrört n&gon annans an min
mans; dig gifver jag min systerliga afskedskyss: glöm ej
Paulina!
Under detta bar Jean Paal dragit al sig stöflarne, för att dansa pä
strumplästen i himmelens stora salong. Han tager Hedborn vid
handen och dansar polska med honom. Atterbom borttorkar några
tårar. De andre skratta åt Jean Paul.
Atterbom (framträder till Hedborn, slår honom i hand och
frågar). Nå, huru mår vårt redliga Sverige?
Hedborn. Sverige ar sig likt, bror! Någon
behöfves dock, som med sin staf omrörer det stillastående vattnet.
Två år har du varit borta. Ack! huru upprigtigt sluta sig
ej dina vänner åter till dig och fröjda sig, att du
återkommer! Bror! väck upp det åter inslumrade sinnet. Det
börjar bli så trögt, så kallt. Den ena hit, den andra dit!
Mängden pratar. Men allt stadnar vid prat. Slå in i hopen med
ditt tväeggade svärd, —• och äfven dina vänner, som lagt
sig tröga på sin bädd, skola åter uppresa sig, och med dem
nya uppstå; ty allt är för dig. Det fordna agget är till det
mesta tystnadt. Äfven Wallmark gäspar. Ryktet har gått
före dig. Nu väntar man af dig någonting kraftigt, öronen
stå spända. Alla hjertan klappa. Ack! hvi skulle jag
misskänna dig? Jag vet, huru rent och heligt du älskar Svea.
Jag vet, att du sökt göra dig värdig att vara dess son. Ack!
tro mig, Svea älskar dig äfven mera än du anar. Stäm
nu din harpa, tala till det Svenska folket . . . Dock —
moraliserar jag? — Bror! Hjertat i sin fullhet vet ej hvad
kärast kan vara att yttra. En gång, när min graf bäddas,
skall mitt namn äfven lefva, om ej i och för mina sånger,
dock emedan jag var din vän och samdrägtigt med dig
försökte min lyras första späda toner; och ditt namn skall
lefva, om ej för annat, emedan du var den, som sönderbröt
det usla, och vågade den modiga kampen. Men hvad är ett
namn? Äfven det bortklingar i tiden; men den känslan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
