Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<317
Svan och hennes ungar;
Foglen börjar sjunga
Med en nystämd tunga;
Hvita dufvor svinga
Öfver skogens toppar;
Blommans röda knoppar
Öppna sig och bringa
Doft kring lund och strand.
Se, så är naturen, så är menniskolifvet!
Systrar! helsen Sveriges svan
På hang ljusa ban.
Hell dig, du sångens son!
Hell dig, ja hell! Ej långt ifrån
Din faders tjäll vi voro,
Natt och dag vi foro
Opp i skyn, att se oss om,
Om du snart tillbaka kora.
I tvenne år vi saknat dig;
På molnens stig
Vi återse dig har.
Hell dig, o Sveas son, så kär!
Hell dig!
Ja, hell dig! ropar Schelling, och trycker ÅmadLei hand.
Afskedets timma stundar. Dagen är snart viken och med
den det sista ljufva. Min son! Gud välsigne dig! Hans
ande vare öfver dig i allt hvad du företager. Vi
skiljas och återse ej hvarannan förr än derofvan. Kom i håg
hvad vår mästare sagt: "Den som mycket gifvet är, af
honom skall ock mycket varda utkräfde" Gud vare med dig.
Låt Christus lefva i ditt inre! Den som har honom i hjertat,
har allt, och utan honom, med allt — intet. Tänk i dina
böner till honom äfven på mig. Gud skydde dig! det är mitt farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
