Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Bland alla flickor pà vår jord
Den bästa är flickan i Sverges nord,
En nattviol i lunden;
Den doftar skönt, men lagom blott,
Har ej som rosen törnen fått,
Och blommar midnattsstunden.
Lucrèce (till informatorn). Herr magistern dricker ej ur
sitt glas.
Informatorn. Jag satt och tänkte på saxiska arméen.
Lucrèce. Hvad menar ni dermed?
Informatorn. Ah, jag menar bara den der arméen med
saxarne — brandvakten.
Ordföranden. Vi ha ännu en dyrbarare skål att tömma —
fru grefvinnans skål, jag hoppas alla tömma den i botten.
Naturen har väl förnekat mig röst; men jag vill dock försöka.
(Sjunger)
Det fanns ett folk af gammal dygd,
Ett folk i kalla norden,
Som älskade sin fosterbygd,
Mer än i blotta orden,
Som, fostradt i en skogig mark,
Dock ägde ingen Engelsk park;
Men känslan lågande och stark
Och hög som sjelfva Fjellen.
Det folket måttligt var och godt,
Det lärt naturen följa.
Dess dryck var bruna mjödet blott
Och källans friska bölja.
Ikring dess bord, uti dess hus
Brann ej krystallers klara ljus;
Men alla sågo sina krus
Och kände sina rätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
