Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
A. Nådigste lilla lagman, det var ingen karl.
D. Ingen karl! Hvad var det då för en tingest?
A. Det var Carlén, nådig lagman.
D. Carlén — hvad Ur det för en?
A. Han ar vice häradshöfding.
D. Nå, han måtte väl vara karl då, din krångelmakerska!
A. Ja, fälle àr han det, nådig lagman.
D. Nå, berätta nu utan omsvep affären’
Alma.
Likt kämpen, som knäsätter ungmön i tjäjjpt,
Så knäsatte äfven i aftonens stund
Det vördiga, skäggade, väldiga fjellet
Den Jeende solen från himmelens rund.
Hon satt der — och flödande lockarne hvälfde
Kring rymden en guldström, så herrlig och klar,
Och barmen, som tryckt emot fjellmannen skälfde,
Beprydd utøf rosor och guldskimmer var.
D. Ja så, du satt i knä på honom. Nå, vidare!
Alma
Och nu, när sitt strålande anlet hon vände,
I purpur och glöd stod den speglande sjö.
På skyarne flamma vid flamma sig itände,
Hvart moln samm i rymderna, liksom en ö.
Och nedom på lundernas vaggande toppar
Ett guldskimmer flöt ifrån blad ooh till blad;
På leende ängen de doftande knoppar
Sig öppnade kärligt för qvällsdaggens bad.
D. Det der hör allsinte till saken. Du satt i knä på
honom, sade du. Nå, hvad tog ni er se’n för?
Alma.
Ej vallhornets lull mera hördes i skogen -—
D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
