- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
96

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

emot dig, och kysser dig, och låtar sitt bröst emot dig och
^r&teir, och ler och gråter, och hviskar: "Fredrik," och så tar
bon dig vid handen och för dig till fönstret i månskenet, och
sä sätter hon sig vid klaveret

Da öppnar fönstret. All naturen är tyst, som ett blad
på en lugn yta. I månskenet stå träden liksom hviskande
karlar, hvilka skynda på språng till ett rendezvous. Källan
spelar, floden sorlar, myggan surrar, ett blad nedfaller,
månen uppkastar sitt resflor, en fogel ruskar sig på gren,’ ett
stjernfall kommer, som en darrande tår från nattens öga,
fa-»rande från himlen ned på marken, hela nejden betäckes af
silfverslöjor, dimman dansar på sjön, vågens ögon glittra,
musiken klingar, stjernorna tyckas dervid liksom skynda till
dans, en blomma lutar sig ner här och der i det daggiga
gräset, och den gudomliga flickan ler och vänder sig om och
trycker din hand till sitt bröst och kysser dig, och du känner
huru tårarne falla på din hand, och så sliter hon sig lös och
i brusande ackorder slår hon på klaveret det bäfvande och
brinnande hjertats alla bekännelser, tills de slutligen upplösa
sig i ett stilla, försvinnande ack! — Du sjunker i hennes
famn, och måne och jord, och Gud ocfa evighet förena sig i
omarmningen.

Kommentarierna äro slut Månen har nu uppträdt sjelf
i egen hög person på himmelens talarestol, han må sjelf orera
Mine bröder [ kasten edra blickar ut öfver Brunsviken.
Månen står nu på högsta spetsen af sin thron. — Ligger ej
vattnet der borta, som ett skönt brudsläp, hvars perlor äro
vågorna; stå ej holmarne med sina grönskande
hufvudbo-nader såsom brudtärnor, omkring hvilka kanalerna slingrat
sina silfverskärp ? Der glimma ruinerna af Gustaf den IILs
tillämnade, men ofullbordade slottsbyggnad. En kråka, liksom
ett nattspöke, sitter der på den nedrasade muren, och pillar vingen
och nickar mot månen, hvars sken tränger in genom gluggarne
och fönstren, liksom i de med grus fyllda salarne kronorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free