Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
sett dig, och jag har sett nog i verlden. Du ar försvunnen
och med dig slocknade solen på himmelen, stjernorna miste
sitt sken, blommorna vissnade, lofven föllo af traden, allt blef
liflöst och dödt. Dock, hvad hör jag? hvilka toner är det
väl, som framdansa öfver vågen? Det är böljornas sång,
hvilken de diktat, när de buro dig, milda flicka, i sitt sköte.
Det är din brudsång, hvilken utbreder sig’öfver vattnet.
Brunsviken synes som ett glindrande fortepiano. Hvarje våg
är en tangent, hvarpå vindarne spela. Hvilken klang,
hvilken musik! Tyst! jag vill höra, hur den ljuder.
Stilla, J systrar! från djupet så sakta
Möten den sköna vid grönskande strand.
Gån, att vid stjernornas facklor uppvakta
Himmelska flickan på böljornas rand.
Se, hon nalkas.
Vinden skalkas
Med dess lena hår.
Bugen er, sjungen, nar hit, för att svalkas,
Uti vårt famntag hon leende går.
Sängen är bäddad, så mjuk som ett siden,
Lakanen hvifta, fagra och blå.
Tacket är rosigt. En guldranka, vriden,
Synes kring vattrade kanterna gå.
Vi på sängen ,
Gröna hängen
Flätat rundt ikring.
Och öfver ytan, som rosor på ängen,
Perlor vi strött i en lysande ring.
Hvem är den tärnan med facklan, som prålar?
Aftonens stjerna. Vid stranden hon står,
Mildrikt dess skimmer den sköna bestrålar,
När till sin brudbädd hon blygsamt nedgår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
