Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■175
Kråkorna mellertid, när trummorna dundrä och skramla,
Uppå spektaklets hus till muntert glam sig församla,
Under det katten i ro de fugtiga tassarne smeker
Nära en planka vid sjön, och med små barrena leker.
Siskan qvittrar i aln, en bäck från närmaste dalar
Ned med porlande fart i mossiga kärrena sqvalar;
Granen susar i skog och ekorren hoppar och hoppar,
Biter på kotten ibland och ibland på tallarnéS knoppar.
Rundt kring en ek mot soln, vid vägen på målade säten,
Sitter en stilla familj och spisar vofflor, klenäten.
Barnen med gök i hand, små trinda, glädtiga kläppar,
Hoppa i sanden omkring och rida på sprötor och käppar,
Piskan smäller så raskt och snärten dunkar på lädret:
Hopp sa’n! och hej! och hopp! och benen lyftas i vädret!
Men hvad hör jag? Hvad rop, som sig närmar och öronen
fattar?
Högt i luften man ser de hurtigt kastade hattar.
Nymfer, med näsduk i hand, i fönstren niga och vifta,
Trummans hvirflande larm med de gälla trompeterna skifta:
Barnen tystna med hast och kring hufvudet mössorna svinga,
Medan studenter på plan tillsammanstöta och klinga.
Glädjen sig målar så klar i alla ögon och miner,
Liksom vid stormens slut, när solen vågen beskiner.
Se vår konung det är, vår prins, som nådigt oss hugna:
Tungaste hjerteqval vid deras åsyn sig lugna.
Gubben finner sig ung, när han sin konung får skåda,
Knekten eldas till mod och skyr ej död eller våda.
Sjelfva Harpax så mild nu öppnar litet på pungen,
Skänker tiggarn en slant, när han ser den nådiga kungen.
Der på en sten står tyst en gumma, fryntlig, förlägen,
Lyfter sitt barn med darrande hand, och pekar åt vägen:
"Ser du vår kungl Der kommer hans spann. Hur nådigt
han blickar!
"Visa dig glad. Borttorka din tår. O! ser du, han nickar
"Åt oss så mildt. Var lydig och snäll, så skall jag en kaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
