- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
188

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■188

Dagens sista flik var redan indragen genom vesterns
port. Natten stod med sin lykta i hand. Roffoglarne,
molnen, jagade efter stjernor. Läderlapparne flaxade utåt fälten.
Då öfverdrogs mitt hjerta af en isköld. Himlahvalfvet
förekom mig som ett grafkor, jorden lik en mullhög. Men i
detsamma ljöd en ton genom natten och trängde sig in mitt
hjerta. Molnen brusto sönder och försvunno. Den himmelske
Zachæus, månen, stod åter i sitt mullbärsträd, och stack sitt
spjut i alla böljor. Ur skyarnes fal-aska upplågade stjernorna.
Tonerna fortforo i vexlande melodier, och jag invaggades ånyo
i den ljufvaste fantasi, till dess sömnen kyste mina ögonlock
och jag inslumrade.

Snart kallade mig morgondagen åter in i sin
verklighet. Stjertfjädrarne på den stora fogeln Phoenix uppglimmade
i östern; tidens ena hjul, månen, rullade ner utför himmelens
blåa berg. Träden hade på nytt uthängt sina blomsterskyltar.
På fogelns och biets väg tindrade fallande daggjuveler.
Ängarne öppnade sina krambodar, dit fjärilarne glädtigt hastade.
Skogens hästjägare, ekorrarne, hade åter satt sig upp på de
guppande grenarne. Allt klingade och ljöd. Då hörde jag
nära bredvid mig några menniskoröster, hvilka, under knot
öfver de många qvittrande ljuden, upphofvo sig, som följer:
"Hvartill allt detta ohemula skrik? Denna barbariska
rotväl-ska i luftrymden? Detta gökande, trastande och
papegojise-rande från alla håll? Detta naturens beständiga nysande
och prosit? Tror hon sig väl dermed hafva uträttat något
stort? Och hvartill gagnar det? Blåser väl det aldraminsta
förstånd in i hjernan, vid allt detta trummetande från
skogstopparne? Månne icke gräset och säden växa lika högt, utan
pukslag och skallmejor? Sitta icke grönsiskorna deruppe,
och utösa bigotterier på ett språk, som ingen menniska
förstår? Jag vill fråga: hvad gör väl den tiotiodrillilliserande
trasten, den kukukukukuiserande göken? Finns här ingen
polis-förordning från adertonhundrade-talet, som förbjuder
dylika Marseiller-marscher? Finns ingen stylens tukt och reda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free