Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■189
sedan de vittra akademierna inrättades? Jag skulle väl
vilja veta, hvad lärkan har att göra I Likasom intet
våren ändå, henne förutan, skulle kunna afleverera sina
skep-pund och lispund af gräs och njurtalj, fårbogar och grönkål!
Jag frågar på samvete, om vi icke kunde vara af med alla
dessa skrikhalsar, då jag undantar de ätbara! Och huru
slösande är ej naturen häruti, likasom i mycket annat!
Exem-pli gratia, hvartill så många stjernor på himmelen? Mera
gräs och mindre blomster, flera löfträd och färre barrträd,
litet mera varm sol om vintern och en kallare om sommaren,
det vore min casus. Hvartill alla myror och träsk? Är
backarne då ? Likasom man ej skulle kunna gå sig till
lungsot dem förutan! Hvad skall man med så mycket vargar,
bobbor och flädermöss? Dessutom ha vi fått alltför mycket
vatten. Upptager icke den gagnlösa massan tre fjerdedelar af
jorden, hvilka på vida nyttigare sätt kunde användas? Vore
det så beskaffadt, att man kunde så råg och hvete på
insjöar och haf, så uppfyllde vattnet sin bestämmelse.
Hvarföre har man icke här kunnat, likasom i Utile Dulci, förena
nöjet med nyttan? Hvad skada göra icke hökar och örnar?
Duger väl någon af dem att lägga i soppa eller surkål? Men
naturen är en qvinna. Öfverallt upphänger hon sina
fogel-burar. Sitter icke der nu åter en trast och anfäktar sig
med halsen, för att häfva ur sig några Mozartska kompositioner ?
En hagelsvärm skulle smaka honom bra på morgonqvisten."
Samtalet tystnade. Jag gick neder mot sjöstranden.
Hela det blåa fältet låg som en af solens stryklod planerad
klädning framför mig. En grönskande garnering af lönnblad
hängde nedomkring, och öfver bröstet sväfvade en lätt
molnslöja af purpur. Men midt på bröstet skimrade solens
porträt, och gungade af och ann. Då uppstack ett englahufvud
ur djupet, och klädningen fick ett anlete. Huru himmelskt
det log emot mig! Det rörde sig, och nickade. "Fredrik!"
hviskade dess läppar. Jag vände mig om, och på en höjd
stod min flicka bakom mig. I ögonblicket låg hon, med ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
