Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■494
Efter en långvarig lovering boxerade sig ändtligen fader
Noach fram till Ararat, och utbredde der i det gröna sin
lilla frukost. Gumman Noach öppnade fönstret och jagade
ut alla flugorna. Himmelen började klarna. Med en liten
röd, gnistrande peruk uppträdde solen i fästets
parlamentssal. Genast skyndade allt hvad lif och anda ägde, att springa
öfver däck. Ormen och daggmasken krälade, bocken flöjde
och lammet hoppade. Med flaskan i hand stod Noach så säll
och jemte honom hans trefliga gumma i karmosinröd kofta;
glada drucko de Par-bricoleriets skål, och slogo pokalen i
kras mot Ararat, så att bitarne flögo i pannan på månen,
der de ännu sitta qvar och skina. Stor var dagen.
Högtidlig festen. Med lutan i hand stod Barbara högst på spetsen
och sjöng:
Andtlig är storbyken slutad. Naturen,
Tvättad och nystärkt, ur hafvet står opp,
Visar sin blommiga, gröna salopp,
Solhattens prakt, af Zephirerna buren:
Allt splitter nytt, ifrån tå och till topp.
Dammet är borta, som fötterna höljde,
Solbrända händerna hvita som snö,
Barmen en glänsande, svanbetäckt sjö.
Länge den hulda i badet sig sköljde:
Nu är hon läck som en femton-års mö.
Ej mera menniskan vatten skall dricka;
Kommen är drufvornas herrliga tid,
Kommen med bägarens gyllene frid.
Ej mer af vatten skall jordklotet hicka;
Men utaf drufvor, som digna dervid.
Böljan, som svartalf, skall bo under jorden,
Rankan bli ljusalf i luftverldens slott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
