Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■808
sten i röd jacka, som står på Köpenhamns brygga och
spottar i den största af alla spottlådor, Öresund, ända så vida
skåda vi den värde mannens, nu . mera aflidnes, arbete och
möda sträcka sig. Hvem minnes icke hans
stenkolsgrufvor på de Skånska slätterna? Hvem har ej sett alla hans
krukor vid Röda Bodarne, och framför allt hans guldgula,
liksom stora solrosor på den ädla smakens bord — hans
guldgula, fylliga, trinda och blomstrande sommar-ostar? Mot
hvilken har den moderliga naturen varit så njugg, att han
åtminstone icke fått smaka kanten af denna delice? O! jag
ville uppresa en ärestod af stora ostar åt dig, du
hädangångne, förklarade Rutoman, nu vandrande på marker, der
smör i stället för dagg glindrar på rosorna och ostar växa
lika ymnigt som svamparne här nere på jorden. Men ifrån
den odödlige vänder jag mig till ett dödligare ämne, nemligen
Ruta, Rutor. Här yppar sig ett slags Jacobs stege; jag
skall straxt hafva äran visa pinnarne och hela konstruktionen.
Nempe och förthy hvad Ruta och Rutor beträffar, så minnas
vi först och främst, att hela himmelen icke annat är än en
rutobetäckning öfver denna jorden, som är sjelfva drifhuset,
och hvarest vi äro drifhusplantorna. Genom dessa rutor
och fönster — stjernorna, solen och månen — instrålar ljuset,
det klara, oändliga ned på oss. Ljusalferne gå der som
trädgårdsdrängar omkring, titta genom fönstren, lyfta stundom
på deras karmar, under hvilka meloner, stora bukiga
ba-schar, biskopar och Nordströmmar växa; gurkor, tidiga skördar
för evigheten; rädisor, bittra, sarkastiska, magstärkande; der
växa de trinda pumporna, ägta Rutomän, som pumpa
i-del ljus och lif och punschfludium uti sig. Den listige
Beelzebub går uti skymningen, se’n trädgårdsdrängarne lagt sig
att hvila, som ett rytande lejon omkring, och kastar sten på
fönsterbetäckningen och sönderslår mången ruta, hvadan det
poetice heter: solar tändas, solar slockna, m. m. Detta om
himlabetöckningen i allmänhet. Nu något om månen, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
