Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■228
Men alla så aga de oerhördt vett;
Nar har man en spik utan hufvud väl sett?
När som predikanten vill slippa allt bråk,
Så nyttjar han spikar: de kallas för språk.
Åhörarn dervid, i sin slumrande blund,
Djupt suckar: "den presten, se, han känner grund."
När likkistan fått sin tillbörliga spik,
Ej mer på sig reser det krångliga lik.
I locket har dödsengeln skjutit sin pil,
Och nu kan arftagaren vara trankil.
När allting slår krogskank, än härs och än tvärs,
I oder, sonnetter och annat slags vers,
Det hjelps med en spik, som i ändan man drar:
Det kallas för rimslut, och, tro mig, han tar.
Allt derför är spiken en grundelig sak,
I vagn, som i kärra, i golf, som i tak;
Ty vore ej han, som höll samman all ting,
1 tu sprang snart verldsrymdens bräckliga ring.
Så spikom då hop, hvad som spika förmås:
Palatser och kojor, pauluner och bås,
Tullnärer och hajar, talltoppar och fjell,
Hundturkar och vargar, planeter och spjell.
II.
Om man vill finna idealet till en Hållkarl, mäste man
söka det i Fittja. Den närvarande är det dock icke.
Desto-mera utmürkte sig den, som tidens hållkarl, döden, 4823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
