Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
om våren afforslade. Han var en knubbig,, undersättsig och
bredaxlad man, med små lifliga ögon och knytnäfvar som
klubbor. Man såg honom alla tider på dygnet, omgifven af
sitt sauve-garde, skjutsbönderna, i en grå jacka, blåa
kortbyxor, med spännen af messing, röda strumpeband, hvita
ullstrumpor, rödrandig vest och becksömsskor. Lik en
Cha-ron vid sin färja lät han sällan någon passera, som ej förut
framvisat den gyllene penningen. Om någon kommer att försofva
sig vid det yttersta basunaljudet, blir det visserligen han;
ty, med undantag af samvetet, fick väl ingen del af hans
lekamen eller själ någon ro på jorden. Ofta måste en
resande här erlägga i banko, hvad han borde betala i
riksgäld. Kom det sig deraf, att bankens pappersbruk Tumba
ej ligger långt härifrån?
Men a propos om Tumba! Jag träffade här min
landsman P., hvilken var stadd på en chemisk undersökning af
bankens papper. Hade jag tänkt något för mig, skulle jag,
ledd af patriotism, då jag var så hardt nära rikets
förnämsta och nästan enda guldgrufva, låtit afkläda mig mitt linne,
för att, såsomen ringa gärd, lägga det på fosterlandets altare.
Nu förglömde jag det. P. afreste.
Snart fick jag hästar. Zephirerna blåste sitt adagio i
en öppnad svagdricksbutelj, och solen göt sitt guld på dess
botten. Skjutsen var betald, drickspenningar utdelade och
ställets beborstade genius blidkad. Ett nytt mod uppgick i
mitt hjerta, jag lät kroppen lodrätt nedfalla i kärran och
fortsatte, under de gladaste utsigter, resan till Södertelje.
Staden har verkligen sina skönheter och environgeina
på andra sidan äro rätt vackra. Utom gästgifvaregården
synes f. d. rådhuset, med sitt torn, förtjena mesta
uppmärksamheten. Det skall, efter våra nyare konstdomares påstående,
hafva ett slags likhet med rådhuset i Aachen, der Carl den
femtes peruk ännu förvaras och årligen friseras upp för 10
gyllen. Det synes, likt herr Bloms små bus, snart kunna
blifva ’flyttbart. Några rutor voro, om jag ej misstar mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
