Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■240
får man ej skämta. Att söka duell vore det enda; men blefve
jag då ihjelstucken, så fanns det ingen som höll journal öfver
fortsättningen af min resa. Att anställa konversation i någon
bod duger ej heller; der stå endast karlfigurer, som mer tala
med händerna än med tungan. På källaren är kanske mera
att hoppas. Jag vill gå dit.
"Hör på, min lilla vän, hvem är hon?" —
"Uppasser-ska på stället." — "Och heter?" — "Charlotte." — "Och
är?" — "Nitton år." — "Det fägnar mig." — "Befaller herrn
något?" — "Ah, det var sannt! Jag önskade stiga in...
En matsedel!" — Hon räckte mig den; jag pekade på en
rätt. Hon gick. — "Dumt," mumlade jag, "ganska dumt!
"Intet kan du vid ett matbord finna något äfventyr, om du
"ock slog ikull både soja och oljeflaskor. Och läsaren står
"utanför, och knackar och frågar: huru går det med
äfven–"tyret? — Ja, hur går det? Jo ganska platt! Redan
begynnelsen af samtalet är derpå ett bevis."
Jag gick ut i förstugan. En stor Wienervagn stadnade
utanför källaren. Tvenne herrar, med hvar sin tobakspipa i
handen, stego ur. I befallande ton började de ropa på
jungfrun, med tillkännagifvande, att, i afseende på snusket i
källarsalen samt de öfrige punsch- och mat-hålen, önskades ett
serskildt, men snyggt och anständigt rum. — Säkert några
betydande herrar, minst baroner, om ej grefvar! Farväl då,
min lilla Chloris, som så lätt sväfvar genom gången, med
anvisning på det begärda rummet! En stund derefter kom
jag i samtal med den ena, för hvilken jag tog mig friheten
hemställa, om icke den öfversta byggnaden på
stadskyrkotornet liknade ett par byxor. Mannen såg visserligen med
mycket begrundande på tornet; men tycktes ej rätt fatta min
anmärkning. Kanske förstår han ej språket; torde hända
han är ett slags tegations-sekreterare hos någon minister.
Slängkappan med det röda fodret, den röda, framstickande
vesten gåfvo mig starka anledningar till denna förmodan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
