- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
244

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■244

Med en sorglig känsla lager man alllid afsked af det
vackra och ljufva, äfven om det kommande bådar någon
ersättning. Alla dessa sommarens rosor hafva vi visserligen
ännu qvar, men i höskullarnes herbarier; alla dessa röda och
gyllene klot på fruktträden äga vi ännu i behåll, men på
våra deserttallrikar och i våra frukttunnor. Vi trampa på
en känslolös jord, som prunkar med sin mylla, sin lera och
mergel; men ej mer med några lefvande ting. Vi höra
visserligen ljud, men endast höstvindarnes likpsalmer öfver
fälten: och sedan solen allt mer aflägsnat sin välgörande
verkan, har månen börjat sina sympathikurer. Det har ofta
blifvit yttradt, att årstiderna mycket likna det menskliga
lifvet. Äfven vi äga vår sommar, då allt blommar. Från
hjertat utflöda friska och lefvande strömmar; läpparne blifva
korallbankar, hvaremot vågor af vänskapens och kärlekens
kyssar hvälfva sig, och en beständig näktergal sjunger inom
bröstets hvalf. Man står som ett fruktträd i den öppna
naturen, och leker med sommarvindarne, och utsträcker i
rymden sina med blomsterguirlander behängda armar. Men snart
förvandlar sig skådeplatsen. Blodet löper icke mera med
samma lifgifvande styrka. Den ena blomman efter den andra
affaller. De rörliga ögonen petrificeras; med de sista
kukuro-pen från en försvunnen sångperiod flyktar löjet från
läpparne. Nu inbryter ålderdomen. Med stormens våldsamhet
skakar han på vårt lifstråd. Bladen falla. Frukterna, om
der äro några, nedstörta, och så står man slutligen i sitt
första nakenhets-tillstånd, på sin höjd med ett tomt skatbo i
toppen.

Vi böra dock icke klaga, hvarken öfver det ena eller det
andra. Ännu kan sommaren äga qvar åtminstone några
molnfria dagar, innan Oktober och November månaders
störtskurar, dimmor och Cartesianska hvirflar taga oss i
besittning. Ännu stiger solen tidigare upp än våra
Stockholmsfruar, och månen lägger sig senare än deras kammarjungfrur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free