Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■263
Med hull så skinande som smör;
Der grisen skållas, märren skrapas
Och hönan värper hvar minut,
Och hvarje resande begapas,
Som ämnar färdas söderut.
Der Mälarn kastar upp sin bölja,
Med ljusblått vatten i sin mund,
Och kysser vikens rosensprund.
Der skuggor sig i djupet dölja
Af Floras dal, Dianas lund.
Der soln hvar qväll sitt guldhår tvättar
Och månen tumlar öfver skog,
Och korpar, luftens svarta vättar,
Sig hvila på borgmästarns plog;
Der dagen smeker qvällens tärna,
Och silfvertårar droppa ned,
Från midnattstimmans ljusa stjerna,
I dugg på fältets skumma hed.
Der gny af kärror ständigt ramla
Och dammet pudrar hvarje träd,
Och pastor går i famn att samla
Sin tionde af gräs och säd.
Det är, med ett ord, Södertelje och broder Kullman,
som för detta ögonblick utgöra ett kärt och angenämt ämne
för min betraktelse.
Broder! hvad vore väl jorden, ja hvad vore
menskligheten, om ej städer funnos? Precist detsamma, som en röck
utan knappar. De hopfästa och sammanknäppa det hela.
Kain byggde den första stad. Der var han sjelf borgmästare
ooh pastor.
Men hvad vore, å en annan sida, en stad utan sin
dirigerande och styrande kyrkoherde? Som ett lås utan
nyckel, en säck utan mjöl, en himmel utan sol, en synål utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
