Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■05
Till menskans åtrå, menskans smärta
Kring jorden utflög qvalens tropp,
Och afund började att svärta:
Kring jorden hatets giftström lopp.
Då skulle allt förgyllas: tornur och fickur, timglas och
predikstolar, gräddskålar och kammarherre nycklar, ja sjelfva
svinen på faten.
£:o Ny panelning verkställes å tullbomen.
En är lifvets tull,
Och den ut i ljusets rymder drager;
En sin kosa tager
Ner i grafvens mull,
Och den kallas dödens tull.
Men begge ä’ trånga: med gråt och med skrik
Skall menniskan gå genom båda;
Först gråta, som barn, blå ögonen våta,
Och sen, såsom granrisadt lik,
Tre alnar af ßtoft låta öfver sig skåta,
Vid klockornas bingbong och orgelns musik.
3:o Storgatan omläggas med stenar och påfyldt grüs,
hemtade från Seraphimer lasarettet.
Hvad vore jorden utan sten?
Som menskokroppen utan ben.
Hvad vore stadens gator väl,
Om sten ej slipade hvar häl?
I damm och dy och lera blå
Till knäs man finge vada då.
Stenar äro af mångfaldig art, såsom skorstenar,
rännstenar och kullerstenar. Genom det första slaget går man
aldrig utan att bli nedsotad, i det andra aldrig utan att bli
smutsad, och på det tredje klifver man sällan, utan att stöta
sina liktornar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
