- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje Delen. Dikter i dramatisk form m.m. /
290

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■200

ser, som för mycket strida mot den utvidgade krogrörelsen.
Man begaf sig bort utom tullen, för att låta foglarne i luften
och djuren på marken anställa sina fromma spekulationer på
och öfver grafvarne.

Nog minnes jag, när denna kyrkogård invigdes. Det
var midt i blomstertiden. Häggen hade redan utstrött på
mnrken sina starkt luktande blommor; syrenerna vajade i
sina blåa och hvita plumager öfver det gröna, rörliga
täckelset af blad och grenar; sippornas namnsdagar voro tillända—
lupna, oxläggornas till det mesta firade. En skara af alla
åldrar, hvilkas ben till det mesta nu hvila här, stod då
upprätt på sina två, — en del med snö i håren, andra med
blommande kinder och gyllene lockar; men osynlig gick bland
dem den triumferande döden, glad att se så många snart
blifvande offer anlända på besök till den svarta salen. På
en upphöjning stod ordens-biskopen, med den stora stjernan,
— hvilken , utan motstånd af korsgevär och kammarherrar,
banar väg uppför hofvets trappor, men ej till krubban i
Bethlehem, — och utgöt, med stentorsstämma, ett hedniskt
förträffligt tal öfver döden. Massan rörde sig härvid, som
blomstren på ängarne för en vindpust. Skogen midt öfver skrek
sig hes af ålersvar. Suckar stego upp, tåreströmmar flöto
ned på de första offren, de nedtrampade blommorna; hvar
och en gick slutligen sin väg, — en procession, som gått
till kyrkogården, utan att begrafva något annat än några
flyktiga rörelser.

Huru fullbygdt är icke nu redan detta stora dödspalats!
Och år efter år flytta nya in. Hvad mängd af skuggor,
hvilka här sväfva om hvarandra, lika imman öfver en
sjudande kittel! Idel okända ansigten! — Ha! min sann går
icke der sjelfva ordens-biskopen, han som höll krafttalet,
dock nu mera utan både kappa och stjerna. Hvem bugar
sig nu och lyfter på hatten för honom? Hvem pekar nu
på det stora snillet? Hvem hviskar nu: "Se der går
psalmisten, religionstalaren, zionsväktaren, en af de aderton, sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/3/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free