Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■293
Ja , bed för honom ock, som bor ännu
Uti mitt syndiga, förskjutna hjerta!
Nu, hand, hvi dröjer du? Se, natten sveper
Dig i sitt flor, och döljer ju den gerning,
Hvars blotta namn kan hämma blodets lopp!
Hur ofta har du ej förut med nålen
Lätt uppå duken tecknat mången tafla
Och genomstungit med din udd dess hull!
Och nu, hvi darrar du? Det är ju endast
En Snöhvit duk, som du med purpurstygn
Åt grafvens stilla drott broderar ut!
Dahlgrens Ande.
O fasans syn! Finns ingen räddning här!
CHan skakar på en poppel).
Qvinnan.
Hu, hvilket dödssus! späda löfven darra,
Der bort i poppeln, fastän vinden hvilar.
Är det af rysning för mitt svarta uppsåt,
En varning sänd, den sista, ifrån himlen?
Hvem rör min hand? Det var liksom en kyss,
Så kall som is, sig tryckt derpå... Hvad ser jag?
Ett blodstänkt linne skymtar för min syn . . .
O himmel fräls mig! . . . Jag förgås af skräck . ..
(Hon dignar ned. Barnet vaknar och börjar skrika. Man hör
åkande på vägen).
Qvinnan (uppreser itg).
O himmel! Jag är röjd . .. min vanmakt röjt mig!
Så tystna då, gjut ut i svarta natten
Ditt sista ljud af jordens tunga smärta,
Du sorgens barn, ifrån hvars rosenläppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
