Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■295
Och arbetskarln, med spaden till sitt ürngott.
Vi endast vaka. Natten är vår dager,
Vår arbetstid, till dess vår morgon gryr,
Vid domsbasunens ljud, och östern klarnar.
Men, à propos: hur var det nu med korfven?
Jag räds, att jag för tidigt flög från jorden:
Hon var dock skön med sina enkla rätter.
Se der, en trädgård! O hvad kostlig anblick I
Spenat, redisor, sparris öfver allt,
Artskidor, lök, potates, kål och rofvor . . .
O himlamat! . . . Meloner . . . Ack, jag dör!
St! Skrämdes icke der en orre upp?
O, låge du som stek uppå min hand! —
Men tyst! hvad ser jag? Ha! er känner jag:
Från Ursa Major sällskapet lär vara.
En Ande. Hör på, min herre! känner ni någon vid namn
Cnattingius ?
Cnattingius. Jo, något. Han flög nyss förbi. Jag tror
nästan, att han tog kosan ditåt.
Anden. Han har en gröngul fläck öfver venstra ögat
af förnuftet.
Cnattingius. Förlåt mig, mina herrar! det Ur öfver
det högra.
En annan Ande. Venstra sidan af viljan skall vara
något inkrusterad, och sjelfva maggropen sprängd.
Cnattingius. Origtigt, mine herrar, origtigt. Det är
hans kusin.
Anden. Ja, men en sådan uppgift har blifvit oss lemnad.
Cnattingius. Den är högst falsk, alldeles rasande. Jag
känner karln . . . som på mina fem fingrar, höll jag på att
säga . . . Det är en liten spenslig andefigur. — Hvad skulle
annars ärendet vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
