- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
19

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

att man lade framför honom några vapen, hvilka genast satte
honom i hanryckning. Om man i stallet nu för tiden försökte
bland de till karlar utklädda fruntimmer framlägga små
bandstumpar, torde man lika lätt upptäcka och tillvägabiinga hela
härar af Amazoner, som fordom en enda Achilles. Sedan
hjeltarne upphört att vara stjernbilder, hafva stjernorna i
stället flyttat ned på de tappra brösten, så att man med rätta
kan med Svedenborg räkna mer än en himmel.

Bakom vår hjeltes rygg, nära lagerträdet, täckes läsaren
fästa ögat på en byggnad med tvenne fönster och en stor
dörr midtpå, som enligt de lärdaste forskningar och efter all
anledning är en hof-rätt. Väl väntar man sig vid första
ögonkastet icke något stort, isynnerhet som gudinnan
Justi-tia, med sina vigtskålar, icke är synlig. Men rättvisan skulle
alltför mycket förlora i sin aktning hos publiken, om hon
dagligen utstäldes till åskådande, likasom våren af sitt behag,
om den ej omvexlade med höst och vinter.

Läsaren torde nu behaga, i sällskap med mig, betrakta
genom det högra fönstret, sjelfva domsalen. Den är, hvad
läsaren säkerligen utan min vink upptäcker, icke någon
qvadrat, utan ett trapezium; ty rättvisan bör ej, som
qvadraten, vara lik sig, utan tvertom sådan, att hvad som i den
ena instansen är rätt, kan blifva, i en annan och högre,
alldeles rasande. Midt framför ett aflångt bord ser man det så
kallade domaresätet, en stol med hög rygg och stora karmar,
hyari man med högsta beqvämlighet kan så väl ligga, som
sitta — allt efter godtfinnande. Den liknar helt och hållet
våra förfäders stora länstolar, hvarutinnan de plägade taga
sin middagslur, hvarföre äfven Swift påstår, att ordet
domaresäte egentligen har ett Phæniciskt ursprung, och skall betyda
ett ställe, der man brukar sofva, snarka, falla i djup sömn.
Också tyckes det vara öfverensstämmande med billigheten,
att de som under halfva sin lifstid stått inför rätta, talat och
advocerat, medan andra sofvit, ändtligen, i sin tur, en
gång få dela den oskattbara njutningen att sofva, under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free