Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
— "med förtjensten, som med jorden gör,
"Dess skänker njuter, trampande på henne."
Förgäfves återkallas hon nu till sitt fordna lif. Om vi
också försöka att sammanbinda alla dess spridda och
sönder-spjelkade delar, så förblifva de dock samma förtorkade
stickor, utan själ och inbördes förening.
I händelse det tillåtes mig att lämpa dessa reflexioner
till den närvarande tiden, jemte dess förhållande till skön
konst, så tror jag mig icke taga felt, om jag emellan den
och vår svafvelsticka finner mycken likhet. Fordom stod
poesien ett enda stort och fullväxt träd, i den friska, fria och
öppna naturens lustgård. Det hemtade sin glans från
himmelens sol, sin näring af daggens must och skyarnes droppar.
Men upp på detsamma blickade menniskan i sin fåfänglighet,
och se, hon fann deri icke allt vara godt. Det borde
omskapas ifrån hvad naturen danat det till, omskapas till något
mot naturen. Det borde göra nytta, det borde ifrån ett
enda, odeladt helt sönderspjelkas i många tusende stycken, på
det hvar och en kunde, efter sitt behof, deraf erhålla en liten
bit. Dessa delar sammanknippade man nu i bundtar, och
kallade dem lärda samfund och vittra akademier. Då det
stora trädet, åtminstone i egenskap af ved, kunnat komma till
gagn, kunde det nu, sönderstyckadt i så många delar, ej ens
i detta fall vara till nytta. I stället för att utgöra ett
ämne för beundran, blef det nu ett föremål för det djupaste
förakt. Ingen så ringa stuga, ingen så obetydlig vrå gafs,
der det icke fanns; inga så nedsuddlade fingrar, af hvilka det
icke handterades.
Himmelska poesi 1 Du herrliga träd i lifvets lustgård,
du naturens tunga, hvarförutan intet ljud lät sig höra I
Ljufva magt, du som med din trollstaf förmår byta en
Ocken i ett paradis, åldrens snöhvita blomster i ungdomens
friska morgonrosor, sorgens tåreströmmar i glädjens
duggregn! Du som lefver i allt, upplifvar allt, beherrskar allt,
förtydligar allt, gör det invecklade enkelt, det mörka ljust»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
