Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*8
dagspennor, stokrosorna, hafva upphört att skrifva. En stilla
frimurarehviskning genombäfvar allt. Hela verlden synes
utgöra ett enda famntag, blott du befinner dig så ensam.
Någonting fattas. Naturen ar för dig så tom, så
färglös, så utan betydelse. Du är som en fogel utan vingar, ett
skepp utan segel, ett träd utan löf, en blomma utan doft.
Solen, månen och stjernorna lysa dig; men i dem är ingen
varma, intet lif. Bortom de blåa bergen och den blåa
him^-melen och de lysande verldarne, vill du skåda någonting ännu
klarare, högre och skönare, känna ännu någonting varmare,
ljufvare och saligare. Du suckar, och sucken flyger kring
din i tårar fördränkta verld; men finner ingen löfklädd gren, ingen
blomstrande kulle, ingen grön tufva att hvila sig på. Du utsträcker
dina armar, och famnar allenast den toma luften. Magtlös och
klagande sjunker du mot en jord, som ej har något öra för
qvalet, något hjerta för deltagandet. Hvem är det då, som
på en ljus botten af silfverskyar sakta sänker sig ned till ditt
läger? Denna himmelska gestalt af rosor och liljor, hvem är
hon? Hvad vill hon? Hvad söker hon? Du suckar, och
hennes bröst blir ditt echo. Du ler, och mötes af leende
återblickar. Du tänker, och dina tankar blifva känslor. Vet
du ännu icke betydelsen häraf? Dock nej, du får ej
veta någonting, förstå någonting, tänka någonting, ana
någonting, se någonting; ty kärleken är ett barn, och detta barn
bär en bindel för sina ögon. Det ser ej, det hör ej, det
endast drömmer ....
Men nu har du redan brutit det hemliga inseglet. Med
den första kyssen uppspringa kärlekens portar, och man
inträder i dess herrliga blomstergårdar. Jag sade: med den
första kyssen; ty det är med den, som med den första
vårblomman, den första lärkan, det första poëmet, det första
champagneglaset, den är den ljufvaste.
Men hvad är då en kyss? En kyss! hvilket klangfullt
ord! Enstafvigt som sjelfva kyssen. Låt mig eftertänka. Jo,
en kyss är tvenne själars biläger, fjerde bönen i kärlekens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
