Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Ännu var det natt för mina ögon; men slutligen
uppgick solen. Mitt helgon inträdde, jag tog mina fyra
märkvärdiga steg för att kyssa hennes hand; men vågade
knappast uppblicka i hennes talande öga. Hon gjorde en nätt
nig-ning, tackade för gårdagen och vände sig till modern med
förfrågan, om théet fick intagas. Jag hade nu sett henne
ansigte mot ansigte, och troligtvis vill nu äfven läsaren
tillfredsställa sin nyfikenhet och få göra detsamma. Se här ett
utkast till porträttet.
Mörkt hår har alltid varit min kasus, och dito eldiga,
lifliga ögon. Båda ägde hon i rikaste mått. Som fullmånen,
när han träder fram ur en svartlockig sky, var hennes
bländande anlete, skärt och fint med undantag affärgen, som var
liljans och törnrosens, i den innerligaste förening. Barmen,
som en nyfallen snö; ögonen pittoreska, som tvenne källor med
sina två solar i botten; ögonbrynen som tvenne silkeslinor,
hvarpå kärleksgudar dansa, eller som tvenne hängbroar öfver
de Elyseiska fälten. Munnen en grotta, omgifven af
rodnande drufvor. Händerna som två färska hvetebullar. Fötterna
som två små, hvita svanungar. Och hennes klädsel?
Smakfull och gudomlig. En grön bombasins-klädnad smög sig så
tätt, som ett syrenlöf om ett finger, kring alla hennes former.
En shavlett, lik en fladdrande fjärilvinge, höjde och sänkte sig
öfver den mjella barmens våg. En sköldpadds-kamm, med si-r
na infattade stenar, glimmade, lik ett himlahvalf af sjustjer-t
nor, öfver de mörka hårlockarnes natt. Tvenne örringar
hängde, likt två Kupidonska bågar, på hvar sin sida om kärlekens
altartaflor, kinderna. Ett rikt halsband mottog, lik en
korall-bank, barmens stigande och fallande bölja.
Under tiden inträdde fadern i nattmössa och nattrock,
med förfrågan, om det icke vore postdag; emedan han hade
ett bref att afskicka till Napoleon. Utan att afbida svar,
vände han sig till mig och sade: det Napoleon erbjudit honom
komma till sig för att blifva general en chef för en af de
arméer, som vid första islossningen skulle öfvergå till Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
