Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ne, att om hon hade flere blommor, ville jag vattna äfven
dem; hon vinkade ett nej, tog ännu en gång rosorna i
ögna-sigte, undansköt här och der några grenar, som förhindrade
de smärre att fä träda fram i dagsljuset, afbröt några andra,
som vissnat, och betraktade slutligen en fjäril, som gungande
satte sig på en borstnejlika. Hon ville fånga den; men i
detsamma bortflög han nedåt strömmen och skimrade som en
ljuspunkt mot aftonsolen. Yi stadnade vid en stor
rosenbuske, den jag hjelpte henne att omknyta. "Den der rosen tror
jag är den vackraste," sade hon, afbröt och räckte mig
henne.— "O nej!" suckade jag, "den som gifvit mig den är
ännu skönare." Jag kysste hennes hand och blickade i hennes
på rosen hvilande öga, som från den glödande blomman
hastigt mötte mitt egqt. Rodnande och stumma stodo vi
bredvid hvarandra. En osynlig magt lade våra händer tillsamman.
Dagens stjerna sjönk ned; men en bättre, kärlekens, uppgick.
Sakta, som syrenlöfven, rörde sig saliga känslor i vårt inre.
Vi voro sälla utan att veta eller fråga efter hvarföre.
Himmelska tid! kärlekens och hjertats guldålder! Den
flyger, med purpurröda vingar, öfver idel blomsterfält af rosor utan
törne, af liljor utan maskstygn, af Förgät-mig-ej utan tårar.
I hvarje hjerta klappar en stor, en oändlig längtan, för
hvilken ungdomens munn ej ännu har något namn; men detta
kännes och erfares, då vi stå under pellen af en klar
sommarafton, eller vid brädden af ett brusande vattenfall, eller
lyssna på en fogels ensamma sång. Liksom turturdufvan
framför en spegel, står ynglingen framför den blomstrande flickan
och kuttrar för den bild han tror sig se derinne, och som
han håller för systern till sin längtande själ. Och denna stora
önskan, denna brinnande längtan nämna vi kärleken.
Förundra dig derföre icke, benägne läsare, öfver dessa
två svärmande älskare; de behöfva icke, såsom de slipade
verldsmenniskoma, årtusende för att nalkas och försmälta i
hvarannan. En blick, en blomma, en vattenkanna, se der
hela tillrustningen; — här är hvarken visitkort, bjudning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
