Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
för Btel af mig, allraminst pedantisk. — "Plagga disciplarne
någon gång till husbehof, akta dig att sqvallra med
tjenst-folket, ge dig icke i slangen med inspektorn, spara ihop
penningar till din Upsala-resa, lär dig icke för tidigt röka,
öfva dig med att predika, och akta dig för pass och vingt-un.
Herrskapet har väl sina egenheter, pojken är något bortskämd;
men ett ihärdigt och klokt förhållande å din sida skall snart
göra stället för dig angenämt. Man äter väl och får stek
hvar middag. Inspektören är en hundsvott, men en braf
karl; ty han håller sig i respekt hos underhafvande, knallar
litet och stjäl kanske. Prosten är en isterbuk och nyttjar
glasögon. A propos om glasögon, så akta dig för vackra
ögon. Alla qvinnor äro Evas döttrar. Kom ihåg det, pojke!
Kärleken är en etternäsla. Den bränner. Som kål är den
bra." — "Det tror jag just intet," svarade jag. —"Det vore
väl fan, äter du intet grönkål?" — "Jo-o", svarade jag och
undvek allt vidare skriftermål. Solen stod i sin brännande
middagshöjd. — "Jag tror vi rasta här en stund, för att
förfriska oss," sade min förmyndare och höll med hästarne på
en kulle, under några hängbjörkar. Vi stego af, jag hjelpte
till att spänna ur, bära fram foder, dito uppläsa
matsäcksknytet, m. m. Vid första smörgåsen, med sin mesost på,
kände sig mitt hjerta något lättare. Förnämligast väckte
utsigten min uppmärksamhet och bidrog att förströ mina
sorgbundna tankar. Nedanför kullen låg en stor äng med
spridda ekar, och genom hvilken en å framrann. Vid sluttningen
af ett litet vattenfall såg man en qvarn. Hjulet glittrade mot
solen, som en regnbåge. Midt emellan de af vattnet nötta
och blankade stenarne växte pilträd, i hvilka skator byggt
sina bon. En rödmålad bro hvälfde sig längre bort öfver
vattnet, och på den stod en Småländning i sin blåa jacka,
skinnbyxor och röda strumpeband, lutad mot sin
tvåhjuls-kärra, lekande med hunden, som skyndat ned, för att svalka
sin tunga i den forsande strömhvirfveln. Der ån slutade,
vidtog en smal insjö, i hvars vass några kor stodo, för att skyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
