Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sig för bromsarne. En fiskare satt och metade, och längre
boTt såg man något hvitt, hvilket förde sig liksom änder.
En stor löfskog omgaf vattnets spegelram, med öfversta
ändarne ljusare än de nedre, och på afstånd hörde man ett
yallhorn ljuda. En flicka med en skäppa smultron
framskymtade bakom qvarnen. Min förmyndare ropade åt henne.
Hon stadnade en stund, liksom för att öfverlägga, kom
slutligen emot oss och efter några invändningar, att bären voro
ämnade till nådig prosten, gaf hon med sig, vid löftet om
god betalning. Hon var nätt klädd, hade ett gult lifstycke
och ett blått förkläde, var i skjortärmarne och bar ett rödt
band om håret. Efter en stund sågo vi två Dalkullo» på
hvar sin häst komma mot qvarnen; detta påminte oss om att
vattna hästarne, och flickan var mig dervid behjelplig att
leda den ena; jag satte mig sjelf upp att rida på den
andra. Hon berättade mig under vägen, att hennes
syster skulle snart stå brud och derföre hade hon tänkt att
skänka bären åt nådig prosten vid lysningens uttagande,
hvilket skulle ske i öfvermorgon. Nu fick hon nytt besvär
med att plocka andra. Tanken på bröllop förde mig tillbaka
på min Qiristine; och jag kunde med möda hålla mig från
tårar. Nu rann det mig i minnet, att jag hemma på mitt
bord glömt qvar min törnros, som jag tänkt så väl förvara.
I detsamma satte jag hälarne af förskräckelse något för hårdt
i hästens sida, han tog ett skutt ut i strömmen och jag
började att skrika. Lyckligvis var hästen lugnare än jag, och
samm, trots forsén, med mig tvärsöfver till motliggande stranden.
Mot qvällen framkommo vi till bestämd ort. Det var
en lördags afton. Vi höllo utanför gården. En dräng kom
emot oss, tog tömmarne och hjelpte oss att spänna från.
Min förmyndare trafvade förut, och jag ett stycke efter.
Framför några bistockar på gården stod en lång, magerlagd
figur i halmhatt, gråfärgad linnerock och med ett Spanskt rör
i handen. Det var min blifvande patron. Yi hälsade, och jag
blef serskildt presenterad. Han anmodade oss att stiga in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
