Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii
den enda som blef lottlös; men jag vägade ej. Middagen kom,
och jag fick min plats, såsom Vitalis skrifver, olyckligtvis
midt framför grisen. Hvad jag anade, inträffade äfven. Jag
blef anmodad att skära honom. Den äldsta fröken, som satt
bredvid mig och varseblef mitt qval, halp mig dock ur
förlägenheten, i det hon sade: "Får jag inte, med mosters
tillåtelse, göra det, så besvära vi ej magistern." Jag bugade och
tackade. Efteråt finner jag, att anbudet endast varit
för-blommeradt och tillgjordt; emedan husets fruntimmer helst
skuro sjelfva, för att desto bättre kunna portionera ut bitarne
och ej skära mer, än som behöfdes för tillfället. Ingenting
förspordes om kortleken; hennes nåd såg dock något mulen
ut, ordade om gamla pedantiska tider, om det dumma sätt
man fordom brukade vid uppfostran, der barnen knappast fingo
sitta till bords, än mindre tala.
Med måndagen tog den Egyptiska träldomen sin
begynnelse. Ordningsstadga och lektions-lista upprättades, och
spikades på väggen framvid fönstret. Den förra innehöll nödiga
föreskrifter i allt hvad som rörde snyggheten, såsom tvättning,
kam- och borstning; den sednare fyra förmiddags Fransyska
lektioner, jemte skrifning, räkna, geografi och historia; det
mesta efter patrons ordination. Katechesen blef alldeles
utesluten från den heliga synoden. På tillfrågan hvad böner
den unge herren kunde, blef svaret föga tillfredsställande. De
utgjordes för det mesta af vers. Fader Vår kunde han väl i
bunden, men ej i obunden stil, och det enda på prosa var
Välsignelsen. Annars till större delen stumpar ur ödmann,
Linderholms eländiga psalmförsök, samt åtskilligt annat, som
mer tycktes höra till vis- än bönboken. Knäfall var okändt.
Med temligen svår kamp fick jag honom dertill, sedan jag
sjelf knäfallit, hvarvid han flera gånger vände sig om och såg
på mig, under anmärkning, att benkläderna deraf kunde
förderfvas. Likaledes infördes nya böner, det vill säga, man
lärde sig de gamla. Detta tog ej så alldeles väl; tv några
dar derefter önskade hennes nåd, som annars ej ville inblanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
