- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
73

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

sig pS något sätt i undervisningen, en afprutning. Hvad Fader vår
beträffade, var den på vers onekligen att preferera framför den,
"Gud förlåte mig", tillade hon, "gamla slagdängan på prosa."
Knäböjningen kunde få passera, om man så ändtligen ville, ehuru
vår Herre ser lika tacknämligt till båda, endast andakt
dermed är förenad. Hon gick till och med in i skrifterna och
anförde publikanen, som stod. Jag gjorde åtskilliga
invändningar, och anförde den gamla sedvanan vid skolorna.—"Ja,
jag vet det", svarade hon, liksom litet skämtande, "ni brukar
det derstädes, men det är helt annat; och som ni sjelf på
detta sätt blifvit uppfostrad, undrar jag ej, om ni deraf vill
taga parti; men här är ingen Latinsk skola, inga perukstockar,
inga bondpojkar! Dessutom hoppas jag min son så pass
känner sin moral, att han begriper både att bedja och läsa sitt
Fader vår, utan någon pedantism; men hur avancerar det med
Fransyskan?" — "Ahjo, ehuru sanningen att säga, han ej
deri synes vara mycket för sig kommen." — "För all del
håll honom till flit härutinnan; jag önskade, att han
åtminstone till årets slut vore så avancerad, att han kunde författa
ett Fransyskt nyårsbref till sin onkel." — Jag lofvade göra
mitt bästa; ehuru det innefattade ej mer och ej mindre än en
färdighet, hvilken jag icke en gång sjelf tilltrodde mig äga.

Ännu en strid hade jag att utstå. Vid hvarje ny
läsning mötte mig alltid min discipel med det inkast: så sade
och så lärde icke min förra informator; på det och det sättet
gjorde han; så och så frågade han; och var det något, som
ej behagade, så hette det: "min fordna magister sade, att det
der tjenar till platt ingenting." Hjelpte ej detta, så tillades’:
"mamma har äfven sagt detsamma." Slutligen ledsnade jag,
utdelade en portion hårluggar och ålade tystnad. Alla nya
rockar, säger ordspråket, sitta väl. På samma sätt med min
unga herres flit; men efter 6 à 8 dagar inträdde i dess ställe}
vid den tilltagande- rötmånadens värma, den mest förstockade
lättja. Jag försökte med den så högt beprisade moralen, af
det lilla jag kunde; men predikade för döfva öron. Det när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free