- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
74

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

varande aktade han mindre an ett par gamla skosulor, och
hvad framtiden beträffade, ansåg han den för en
sålläders-hud, nog tillräcklig att deraf få både schabrack och
ryttarebyxor. Erinran om den barnsliga pligten verkade ännu
mindre. Förträffligheten och hedern att äga kunskaper
öfvergick alldeles hans begrepp, så mycket mera som alltsammans
förekom honom blott och bart såsom tvång och pedanteri.
Ett medel återstod. Jag föresatte honom visst för dagen. I
början hjelpte det ej. Långt in på qvällarne hängde han
näsan öfver boken, utan att fullgöra sina åligganden. Lika
envis var jag. Hvad ej medhanns den ena dagen, måste
godt-göras genom ett par timmars tidigare uppstigande den följande.
Ändtligen inträffade den efterlängtade krisis. Allt eftersom
krusbären började öfvermogna och päronen mjukna, växte
fliten, så att han ofta en timma före den vanliga tiden erhöll
skollof. Men denna fröjd förblef icke långvarig. Hennes nåd
begynte beskärma sig, att hennes son härigenom kom att slå
dank och göra odygd, hvarmed hon menade angreppen på
äppel- och päronträden. Till detta knorrande bidrog ännu en
annan händelse.

Under stenkastningen i en damm hade han råkat slå
ena benet af en gåsunge; detta hände under en af
öfverlopps-timmarne. Följden blef, att jag anmodades hålla honom instängd,
och om jag ej ville beqväma mig att ändra läromethoden,
åtminstone sysselsätta honom med något. Jag sökte öfvertyga,
att det goda syftemålet härigenom förfelades, då man ej
höll hvad man lofvade. — "Nå, så kan han då åtminstone öfva
sig i dansa; det hoppas jag ej måtte genera magistern, som
ändå går så mycket." — "Visst icke," svarade jag något
buttert; hvarpå hennes nåd gick in i sin sängkammare, för att
lägga patience och träta på hushållerskan , som ej bättre låtit
efterse gässen. Gåsungen upptogs! undertiden i fröknarnes
kammare, der han sattes i den toma papegojburen.

"Nå, men hur går det då med eder kärlek!" utropa
mina vackra läsarinnor. "De der karlarne, knappast hafva de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free