Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
jag räknar redan öfver hundrade kyssar, blickarne och
handtryckningarne oberäknade, som äro flere än sanden i hafvet.
Ja, hon är icke blott englaskön, utan äfven englamild. Ingen
jordisk varelse kan öfverträffa henne i dygd. Hon är till
och med religiös. Ej utan musikalisk talang, sjunger hon
alldeles hjertgripande. Vid åhörandet deraf är jag färdig att gråta
en hel näsduk full. Jag äger ett helt herbarium af blommor,
brutna af hennes oförlikneliga hand. Och hennes blick 1 Se på
solen, du uthärdar längre hennes strålar, än ett enda af min
Mathildas brinnande ögnakast. Föreställ dig rätt lifligt min
sällhet, och lyckönska mig att från ett brusande haf ändtligen
hafva hunnit en tryggad och efterlängtad hamn."
Jag läste och återläste brefvet "Här är dock kärlek,"
suckade jag, "samt; den till och med som är verklig, och du,
arma själ, står ensam, Hk en planta i ödemarken." Jag såg
uti inbillningen omkring mig; men ingen fanns som kunde
förändra det ödsliga förhållandet. Dock, när man är stadd
i nöd, griper man efter den första planka, som erbjuder sig.
Menniskohjertat behöfver under hela lifvet ett föremål att
luta sig till; men häftigast låter detta behof känna sig i
ungdomen. Man går, liksom källan, ehvart det bär, med det
sköna sol-idealet inom sig, för att öfver allt utplantera det,
än i en blomsternejd, och än emellan kala klippor.
Lyckligtvis kom guvernanten mig till hjelp, och
manövrerade icke illa. Än föll en näsduk ur hennes hand, som
jag fick den förmån att upptaga, än flög schawletten från
barmen, då hon, vid patronessans tillrop från köket,
skyndade i fyrsprång ur salen. Än måste jag hjelpa henne att leta
efter en tappad synål, och merendels blef jag den lycklige
upphittaren. Jag förstår ej huru, men oftare än förut möttes
vi i farstun, när hon nedkom från sin kammare, och då stod
hon alltid på nedersta steget af trappan och lyftade sig med
händerna mot ledstången, i en halft vårdslös ställning; och
sedan vi samtalat en stund, vände hon ej sällan om till sin
kammare i öfra våningen. Äfven blef jag varse, att hon påkosta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
