- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
85

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

vara synnerligen valkomna, gifna äfven af den vanaste hand.
De som undfått hufvudrolen uti ifrågavarande drama, Bro
tvifvelsutan förgät-mig-ej, liljan, törnrosen och kanske
narcissen och löfkojan. Nu hände sig, att vid återlemnandet
af böckerna, ej sällan fanns instucken mellan bladen en
för-gat-mig-ej; och då merendels på det stallet i romanen, der
karleksförklaringen gått för sig. Detta väckte i början hos
mig ingen uppmärksamhet; men som det förnyades 7 à 8
gängor, begynte jag ana något mystiskt derunder. Men
rosornas tid upphörde och med dem alla förgät-mig-ej; hvad
inpassades då i stället? Jo, en papperslapp, liksom
händelsevis mellanlagd, hvarpå någon ting med blyerts stod skrifvet,
men med fingret utsuddadt. Efter hand blef skriften
tydligare, och jag kunde utan möda urskilja dessa ord: Älskade,
hvarföre är du stum. Nu hade jag gåtan upplöst. Hon
älskar dig, ja vid gud, gör hon så! Min fåfänga fann sig
häraf smickrad. Jag både ville och icke ville. I min
närvarande belägenhet var det förträffligt; men för framtiden!
Jag hisnade. Ej heller var det nugon synnerlig skönhet att
förälska sig uti. Astronomien kom till hjelp, och jag blef
bunden i de gyllene bojorna.

Saken var den. En afton täcktes hennes nåd utvälja
mig till sin astrolog, i det hon, med strumpstickan
sysselsatt bakom örat, tillsporde mig, hur långt det vore till julen.
Jag ’och hon påstodo 6 veckor, det öfriga sällskapet fem.
För att slita tvisten, gick jag efter min almanacha, och se
nåden och informatorn hade gissat rätt. I sammanhang med
denna upptäckt följde en annan, nemligen att en stor
månförmörkelse vore att förvänta; den blefve total och toge sin
början d. 18 December kl. 1 I på qvällen. Liksom genom
en hemlig öfverenskommelse utropade alla: "ack, den skola
vi öfvervara!" och efter en paus: "Herr magistern, som är
lärd, måste nödvändigt hjelpa oss tillrätta dermed." Jag
lofvade göra mitt bästa; men kunde ej på förhand borga för
klar himmel. Tiden skred fram; under hand slagtades gäss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free