Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
mitt rum; rapport derom ingick genast till hennes nåd,
hvilken i fullt fyrsprång skyndade i sina kippskor öfver gården;
lättare än en sefir flög hon upp för trapporna, slog upp dörren
och ropade, under ett förfärligt flåsande, så att isen började
smälta på fönsterrutorna: "Hvad i Herrans namn är detta?
Tänker ni slå ihjel min son? Jag är likväl hans mor och
kan aga honem." — "Då kunna vi snart vara skilda," svarade
jag, och kastade rottingen i vrån. — "Allt för gerna,"
genmälte hon, "om det vore i morgondag. Med en sådan
informator, som på ett så barbariskt sätt behandlar ett barn, äro
vi alltför litet belåtna. Tycker herrn, i det hon pekade på
rottingen, att detta är en maschin att aga med? Har man
någonsin sett dylikt? Kom min gosse, vi vilja ej vidare
genera herr magistern!"
Efter en stund inträdde min patron. Jag berättade
förhållandet. Han fann åtgärden rigtig; men hade helst sett, om jag
hos honom anmält saken till vederbörlig näpst. "Hvad är jag
då, och hvad begrepp skall en discipel fatta om en lärare,
som ej sjelf äger rätt att bestraffa hans fel?" — Min patron
teg och gick.
Från detta ögonblick var mitt beslut oryggligt, att
skilja mig vid konditionen. Jag skref härom till min
förmyndare, och begärde svar med omgående post. Det uteblef. Detta
ändrade ej min föresats. En thorsdags morgon skred jag till
sjelfva ceremonien. Hennes nåd satt i sängkammaren och
utkammade sina löslockar. Jag steg in. Hon såg på mig
något storögd. Efter en paus framförde jag mitt ärende. Hon
ömsom rodnade och bleknade.—"Är herr magistern missnöjd
med vårt comportement, eller felas det er något? Jag
måste bekänna, det var en högst oväntad nyhet." •—■ "Hennes
nåd har sjelf behagat yttra något deråt."—"Jag? förlåt mig,
alldeles inte." — "När hennes nåd tog så illa vid sig härom
dagen." — "Nå, det måtte ni väl tillstå, att jag då hade rätt;
ty aldrig tillåter jag att mina barn skola så behandlas. Men
vi skola ej mer tala derom. Ni stadnar dock åtminstone qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
