Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
hållet så godt som intet." — Härå svarades: att en dylik
åtgärd helt ooh hållet stridde mot den gifna instruktionen.
Hasten kunde under tiden dö; nyttan vore ringa, och den
kring-gripande lungrötaa kunde från veterinär-inrättningen lätt sprida
sig till assistanseri; likväl, för löjtnantens skall och på eget
bevåg, ville man försträcka honom trettio R:dr. Mera kände
ej lemnas. Huden vore ej värd två K:df, och kottet äter
ingen menniska. Med det sednare, försäkrade löjtnanten
att ingen fara fbrestod. Han ville gå i god för, att bela
hans kompani skulle, under benämning af oxstek, med
strykande matlust förtära alltsammans, ja till och med
bak-fötterna under namn af inbakade oxfötter. Ackordet
uppgjordes och löjtnanten vandrade fornöjd hem, med sina trettio
riksdaler på fickan.
Nu tilldrog sig något, som Står i ett oskiljaktigt
sammanhang med det ofvan anförda, och utan hvilket min
berättelse ej kommer en hårsmån från murarne af assistansen.
Hästen blef öfver natten stäld framfør en hötapp,
fast-bunden och instängd i ett af de öfre skräprummen. Huru
länge han på detta sättet stått, är obekant; men ungefär mot
midnatten hade han gjort sig lös, och stod nu i fönstret och
såg utåt Mälaren. Hvilka betraktelser uppstigit i hans hjerna
vid anblicken af den i vester med guldstrimmor kantade,
mörkblåa himmelen, den lugna spegelytan och de halft
fram-tindrande stjernorna, kan blott en häst afgöra; men i något
slags enthusiasm måtte han varit försatt, ty ett tu tre tog han
ett saltomortal språng genom fönstrët üt i den öppna
rymden, och nedsjönk för ett ögonblick i vattnet. Snart kom han
likväl upp och simmade i land. Genast slog han sig på
åtskilliga vältringar framför den kongliga hofrätten och
spatserade nedåt Riddarhustorget, för att se sig om efter några
gröna strån, som kunnat undgå polisens vaksamma öga. Med
denna i sig sjelf obetydliga tilldragelse sammanbinder sig en
annan.
Dalgren» Saml. Arb. IV 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
