Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
"Jag vill« gerna ha n&gon aceoe ur Flitjof; ni känne?
val den?"
"Den nya Franayska ekräddarea?"
"Åh, hvad ni är higott Flitjof menar jag, den der baken
hvilken biskop Tegnér skrifvit."
"Jag känner henne icke!"
(För sig) "Hvilken rå menniska! (högt) Kom upp skall jag
närmare förklara mig för er."
Boken framdrogs, och fru grossörskan sökte, genom
beskrifningar, uppläsningar och aUituder, göra för målaren
begripligt, det frågan angick, att frln någon af romanserna hemta
anledning lill en målning på vagnsdörren. Ändtligen
påhittades, hvad hon genast bordt finna, det medlet, att tillkalla
sin dotter, hvilken, ägde en utmärkt färdighet i rita. Boo
befalte henne att på ett papper göra ett utkast ur Flitjof och
helst "ur det vackra Farväl, hvartill den snälla Crusell sått
en så chermant musik.’’
Cyana teg och åtlydde, uppgick på sin kammare,
framdrog sina tagalack och sitt ritfodral, slog upp fönstret och
satte sig vid bordet. Ilon tecknade och strök ut, och
kastade sig slutligen ledsen på bädden. Solen lekte redan med
Solna skogens käglor, tall- och gran-träden, rörde
Brunnsvikens glittrande vågor med sin gullmunn, och sjönk slutligen som
ett gulläple ned bakom den nya kyrkogården, hvilken stod
betäckt med ett darrande purpurflor. Bullret på gatan och
vägarne hade tystnat. Himmelen låg och samm i vällust
öfver jorden. En och annan aftonfläkt pustade genom fönstret,
och rörde med vingen vid regalarken. Det blef svalare.
Cyana sprang upp, satte sig ånyo vid fönstret och såg utåt
tullen, Stallmästargården och Brunnsviken. En och annan sky
låg, som en purpurlapp, ännu qvar på den himmelsblå skifvan.
Skogens sångar-flockar tystnade allt mer och mer. Klockan
slog tolf. Det var midnatt., och ännu hade ej Cyana förmått
uppkasta den ringaste idé till den föreskrifna målningen/ Hon
fattades af en oj-olig ängslan. Hade hon ej sitt arbete färdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
