Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01
till morgondagen, sà väntade henne, clet visste hon, en
ganska alf varsam sparlakans-läxa och kanske nägot mer. "Välan
då", suckade hon, "det må nu slå ut hur som helst, jag måste
gripa mig an!" — I det hon satte ritpennan på pappret, hörde
hon ett buller på gatan, liksom af en trefvande häst, och en
klanjgfull röst, hvilken talade för sig sjelf: "Inte så fort
Brunte 1 der har du intet något gräs. Se så, vänd om. Ptro ptro!"
— Hon blickade ut och såg en femtonårig yngling på en brun
bäst, kring axlarne fladdrade ett kastanjebrunt hår, och om
halsen ringade sig behagligt en snöhvit krage. Växten var
smärt, ansigtet^ rörelser lifliga. Han höll stilla eller rättare
bftstèn med honom; ty vid Btenfoten sökte han efter gräs.
Ynglingen såg sig omkring, och i det han blef varse ett
qvin-noansigte upp i fönstret, frågade han, ehuru något försagd:
"Kan jag komma denna vägen tillbaka till ångfartyget Yngve
Frej"Till Riddarholmen, menar ni", svarade Cyana med
darrande röst; "ni måste då vända om och rida gatan rätt fram,
ni kommer dfi till ett torg, som kallas Gustaf Adolfs, der får
ni en bro i sigte, och sedan ni kommit öfver densamma,
viker ni af åt höger, så finner ni Riddarholmen." — "Ack! men
det är äå roligt att rida litet mer; hvart bär denna Vägen?
— "Till tullen." —"Än sedan ?" —"Till Upsala." — "Till
Uppsala! Är det långt dit?" — "Jag vet ej. Några mil tror jag."
— "Ack, intet mer. Då rider jag dit. Farväl! Farväl!’’
Knappt var han försvunnen, förräfi Cyana föll i en bitter
gråt. Hon visste ej hvarför; men den sköna ynglingen
sväfvade beständigt framför henne, och hans sista ord: "farväl,
farvöl!" klingade ännu oupphörligt i hennes öron. Nu fattade
hon ritstiftet, och tecknade i några lifliga drag Frithiofs
Farväl. Lifslefvande stod hela ynglingen tecknad på pappret,
räckande sin hand till afsked åt Ingeborg. Väl hundrade
gångdr kysste hon deri vackra teckningen. Det dagades.
Aurora satt redan med sin pensel i öster och fullmålade alla
skyar. Droppar af ljusstrimmor nödduggade på skog och våg.
Böljan fick åter ett öga, lunden en röst. Matt och dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
