Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Allas bestörtning, ett ömkligt ljud; man stadnade, man
Jyssöåde; då tystnade det. Man började åter alt hvälfva och
skjuta, och lätet förnyade sig. En af fartygets besättning
lade örat till en stor kappsäck, och sade: "Här måtte grefven
ha inlogerat sig eller fan sjelf.- Det krafsar i kappsäcken/’
Alla, jemväl Bosander, samlade sig omkring det utmärkta
stället, och man började att uppsnöra kappsäcken. Bosander
ßtod med fällda händer och undrande blickar; ty den var
hans. Ändtligen bléf kappsäcken öppnad, och se, till allas
förvåning, kröp en halfdöd katt derur. —"Hvad f-n är detta!"
ropade kapten, "för herrn kattungar med sig? Är detta
också en af disciplarne ?"—Alla började att skratta. Bosander
mumlade ett par ord mellan tänderna, snörde helt skamflat
ihop kappsäcken och flyttade genast i land. Kaptenen gaf
honom .anvisning på Bergstrahlska huset, der han nu sitter
och skrifver följande bref till sin ömt älskade Lisette,
kammarjungfru hos det herrskap, der han konditionerade.
"Evigt dyrkansvärda Lisette!
O, hvad jag är olycklig, förlamad, förkrossad,
beklagansvärd och förstenad! Min alldra sötaste Lisette! Ömma för
mitt öde, för en väns, en älskares, som tillbeder dig in i
bleka döden; men hvilken för det närvarande ligger på sina
bara knän och anropar himmelen om räddning i sin
förskräckliga belägenhet. Tunga voro de suckar, som prässades vid
vårt afsked, bitter, dödligt bitter den- kyss du gaf mig i
skilsmessans ögonblick, bakom salsdörren, när du dånande och
med våta ögon framsatte smörasken; men ännu tyngre,
cent-nertung som Atlas, Areskutan och Sulitjelma, är dep suckj
som nu går . ur mitt bröst vid detta tillfälle. Vår Julius är
drunknad. Han har om natten, förmodligen i sömnen,
uppgått på däck, och blifvit ett rof för en oförutsedd död. O, hvad
jag är olycksalig! Så hastigt skulle vår då lefnadshimmel
om-dystras af mörka skyar. Gråt med mig! Beklaga, men afsky
mig icke! Beklaga en olycklig, som irrar lik kidet r
vildmarken, ett byte för de glupska odjuren. Säg mig, jag be»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
