Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 17
med att kika på herrgårdarne, ett tredje att slå eld på sina
tobakspipor och språka med damerna.
"Akta dig för sjön, Julius", ropade grefven, ’och stå ej
så der och se ned i vattnet." — "Ah, det är inte farligt,
pappa!" — "Farligt! ja, inte vill jag se dig för andra gången
der." — "Förlåt mig", sade en liten spenslig och blek figur, hvilken
åhört samtalet, "har den unga herrn lupit någon fara att drunkna?"
"Åh, inte just att drunkna; men att blifva hängd." — "Min
herre raljerar. Hängd, det förutsätter" ... — "Platt
ingenting, min herre; ty historien är den, att man hänger de små
och låter de stora löpa. Utan omsvep sagdt, här finnes ej
mer någon rättvisa i landet. Ju flera tvillingar och
trillingar och qvadrillingar af förordningar, ju större oreda. Yi
måtte väl en gång få riksdag, hoppas jag! Det blir
åtminstone ett vomitif i sjukdomen, hur han än må kasta sig."
— "Förlåt mig," utbrast den fremmande, "min herre tyckes i dessa
frågor döma allt för hastigt. Jag har den äran eller
rättare det ansvarsfulla kallet att sjelf vara domare, och tror
mig sålunda temligen väl känna både lag och författningar." —
"Hvem gör ej det," genmälte grefven; "men när dömer man
efter dem?" — "Jag är dock ledamot i högsta domstolen." —
"Så mycket sämre." — "Hvad menar ni dermed?" — "Dess
rymligare spelrum äger man att bedrifva väld och
mannamån. Det går långt bättre till i sjelfva Turkiet." — "Jag
hör att liberalismen spökar äfven i herrns hjerna." — "Hvad
det kallas, som spökar här, qvittar mig lika; men
upprättelse skall jag veta förskaffa mig, om det äfven funnes femtio
instanser, hvartill man hade att vädja!"
Samtalet afbröts af en med fulla segel annalkande Arboga
skuta, till hvilken man förgäfves ropat att styra bagbord.
Ångfartyget stötte med sin bog i hennes sida, maschineriet
måste stadnas, ord vexlingar uppstodo; efter en stund kom
man dock loss. Nu var man på Björkfjärden. Solen stod i
sin middagshöjd. Vågor, ej högre än trösklar, plaskade kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
