Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 31
svarade: "det Sr fisk, herr magister!" —"Är det fisk", skrek
magistern Snyo till, så att murarne skakades. — "Nej, det ar
fogel, det ar fogel!" — Då föll Nahum i ett gapskratt. Hela
stormen vande sig mot honom; men det oskyldigt uppblickande
ögat, som ej visste med sig något ondt, hejdade för andra
gången den uppretade läraren, och läsningen fortsattes utan
något vidare obehag.
Det var söndag. Himmelen hade ännu en gång kastat öfver
sina skuldror den ljusblå sommarmanteln, hängt vid sin sida
solskölden och bortblåst de små strömolnen, som i
morgongryningen, likt lätta dunmassor, framflugit öfver densamma. Från
domkyrkotornet dånade sammanringningen till gudstjensten. En
skara af män och qvinnor skredo långsamt in genom
dörrarne. Det vissnande gräset tycktes darrande röra sig vid
klockornas ljud; på grafstenarne glänste ännu daggdropparne. De
lutande korsen vredo sina flaggor för en sakta sydost vind.
Nahum skyndade äfven in. Midt fram i koret var ungdomen
församlad, afdelad i klasser och stående på stengolfvet.
Nahum intog sin plats och såg uppåt dömen. En så majestätisk
syn hade förut aldrig nått hans blickar. Medan de
andras ögon voro fästadepå några svalor, hvilka flögo rundt
omkring, blefvo hans likasom fastnaglade vid sjelfva templets
högtidliga hvälfning, dess många pelare, dess höjd och längd, den
i tre delar afskiftade altartaflan, den vördiga, fornåldriga»
-med guld öfverdragna predikstolen, vapenrustningarne och de
gamla grafvårdarne vid templets väggar. Under
syndabekännelsen föll ban, jemte de öfriga, på knä och tårarne började
tillra; ty nu först ihågkom han sitt åtta dagars långa
skuldregister. Han hade ej sedan sin afresa tänkt på sin Gud, ej
med någon enda bön invigt sitt dagsarbete eller sin hvila,
och djupa suckar trängde ur hans bröst. Han såg sin mor
förebrående nalkas, och innerligen sammanknäppande sina
händer, bad han till höjden om tillgift.
En mild flägt öfverför hans hjerta. Han uppsteg
trö-tad och lugn. Vid predikstols-versens början gick ungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
