Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
stämmor dig till mötes, af hvilka hvar och en vill leda dig ut
på sina vägar. Hvarthän vill du nu gå för alt hemta råd,
finna styrka, vishet, försigtighet och mod? Lita ej på de
skatter du förde med dig ur fädernehyddan; de gifva intet
stöd, intet råd, ingen tröst! Men bär du inom dig
rikedomar af ett barnsligt sinne, som afskyr det onda, som
älskar det sanna, det ädla, det sköna, det goda; har du nu
en varm förtröstan till Honom, som upptog i sin famn och
välsignade dessa små, hvilkas englar i himmelen alltid se
deras faders ansigte, som är i himmelen, då kan du vara
lugn och tryggad, då skall du förstå att urskilja rösterna
liksom andarne inom dig. Och då skall du lära dig att följa
endast de rena och sanna". — Sedan predikanten ännu
ytterligare och med en rörande hjertlighet utvecklat dessa
ämnen, slutade han med att teckna ålderdomen: huru
menniskan då återgår liksom till barndomen. "O! att han, den
gamle, äfven vid grafvens brädd, ägde qvar sitt barndoms
sinne, i helgelse och ära! Med hvad frid skulle icke då hans
gråa hufvud träda in bland grafvens skuggor! Med hvad
himmelsk förnöjelse lägga sig neder i det bättre lifvets vagga,
för att en gång, uppvaknad och stärkt af den tusenåriga
sömnen, uppblicka mot morgonrodnan af ett evigt ungdomslif!"
Nahum fattades djupt i sitt innersta af denna predikan.
Den var visserligen extemporerad, och ej med det
sammanhang utförd, som till alla delar skulle hafva tillfredsstalt en
mera bildad åhörare. Men den gjorde ett starkt intryck
genom sin okonstlade framställning och sitt hjertligt välmenande
språk. Gudstjensten var slutad. Uppfyld med de
innerligaste rörelser gick Nahum ur kyrkan. Mycket förundrade
honom, att han ej tyckte sig förspörja samma känsla hos sina
kamrater. Med en tyst förargelse såg han några härma
predikantens kastningar med armarne, andra hans röst, och när
det blef fråga om att dagen derpå i skolan inför läraren göra
reda för predikan, fanns ingen, som kunde afgifva några
sammanhängande svar. Det enda do hade sig bekant, och hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
