Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
efter. Nahum steg ned från sitt plank, litet misslynt och ej
ratt tillfredsstäld med hvad han sett, ehuru han ej sjelf
kunde saga hvarföre.
Bittida den följande dagen afreste monarken; då var ej
tid att förnya åskådandet, man satt stängd inom skolmurarne.
Nahum höll just på att baklänges läsa passivum på mordeo,
då dörren öppnades och en hög, ärevördig gestalt inträdde,
med biskopskors på bröstet. Alla uppstego, och bugande gick
magistern ur kathedern frampå golfvet, der han ytterligare
gjorde en djup bock. Den ärevördige tog honom i hand, bad
honom fortfara, och satte sig sjelf på en bänk bland
skolungdomen. Här exercerades nu med alla möjliga Latinska
reglor. Allt visste man; ingen enda felade. Röda som
trumpetare stodo gossarne. Emellanåt ett förstulet öga på den
gamla patriarken. Hans blick var så god, hans uppsyn så
vänlig. Nu gjordes ett uppehåll. Han gick omkring och
samtalade med ungdomen, klappade den ene på kinden, strök
håret ur pannan på den andre; frågade om deras ålder,
vilkor, föräldrar; om de fått se kungen; hvem som var
skickligast att spela viol, sjunga, kasta boll; hvad de i en framtid
önskade blifva, med mera dylikt. Slutligen framdrog han en
stor rulle, stälde sig vid sidan af kathedern och fortfor: "jag
har någonting högst glädjande att säga er. Jag ägde i går
den nåden att uppvakta Hans Majestät. Han frågade mig om
mina gossar, och huru de läsa och skicka sig. Jag kunde ej
underlåta att saga hvad jag visste, det ni i allmänhet ären ganska
snälla och galanta. Härpå framlade jag edra stil- och
examens-sidor, och hvad tycker ni, Hans Majestät fägnade sig
högst nådigt öfver eder skicklighet, och till bevis på sin
goda tanke om er, har han med egen hög hand tecknat sitt
namn på hvar och en af dem. Sen bara!" Härvid upplyftade
han den utvecklade pappersrullen. Magistern bara bugade.
Gossarne halfgreto af fröjd. — "Låt se," tillade han, "att ni
på sådant sätt alltid göra edra föräldrar, edra lärare, mig
och eder sjelfve glädje och tillfredsställelse. Våren lydige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
