Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
sedlige, flitige; förkofran eder dagligen i kunskap och dygd.
J skolen då vinna allmän kärlek och en rik välsignelse
både af Gud, konung och edert eget fosterland. Serskildt, i
det han vände sig- till läraren, får jag tacka herr magistern
för sin outröttliga möda, sitt osparda nit. Jemte det ni från
edert eget samvetes gillande vittnesbörd hemtar den rikaste
belöningen, förvissas jag derom, att en rättvis och mild
konung ej skall underlåta, att, i sinom tid, ihågkomma eder med
den vedergällning, ni så väl och till alla delar förtjent.
Tröttna ej i edert kall, och välkommen i dag till middagen;
tag några af de snällaste med er, jag skall, när vi komma
att skära steken, ytterligare pröfva eggen på deras kunskaper!"
— Nahum blef en af gossarne, som fick följa med, och då
orrsteken framkom, rodnade han ända upp till öronen, vid
hågkomsten [af sitt nyss överståndna äfventyr; men biskopens
examen uteblef^
Så framskredo ungefärligen tvenne år, utan annan
omvexling än det möjliga tilltagandet i kunskaper, och några
dermed förenade högre uppflyttningar och utmärkelser. Nära det
andra årets slut spridde sig dock ett sorgemoln öfver, den
annars vanligtvis molnfria ungdomshimmeln. Magistern hade fått
befordran. Han hade sökt och genom de fleste rösterna
erhållit ett pastorat i sin födelseort. I början gladde man sig
deråt. Ombyte förnöjer, och hvad man åtminstone med
visshet kunde emotse, var ett bättre behandlingsätt af
efterträdaren. Att karbasen ej skulle försvinna, det kände man; men
att hans outröttliga påhälsningar skulle blifva sällsyntare,
tvif-lade man ej på. Man såg redan ett litet rum för lättjan och
lustenatt skolka. Man kunde hoppas, att åtminstone få sofva
en timma längre om morgnarne, och roa sig en timma mer
om qvällarne. Dessa betraktelser .tände i början den
skönaste låga på det ungdomliga hjertats altare; men ju längre
fram det skred mot målet, ju färre dagar, som återstodo;
dess mera förändrade sig sinnesstämningen. Man började
öfver-väga allt det gagneliga man, genom den outtröttliga läraren, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
