Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
till hvar och en annan, genom utanläsning och inpreglandetaf
några förståndsfrågor, gör sig skicklig; och dermed trodde
man det hufvudsakliga vara vunnit. Så fortgick vecka för
vecka och i fall eftertanken, genom lärarens förmaningar,
någon gång väcktes ur sitt slummer, återsjönk hon i samma
dvala, under tyngden af fremmande sysselsättningar och
förströelser med jemnårige. Någon eftergift från den vanliga
läsningen gafs icke. Men ju närmare det skred mot målet,
ju mer återkom småningom besinningen. Det högtidliga, som
väntade, stod icke mer i ett fjerran; förlåten var uppdragen;
man hade att framgå icke inför menniskors, icke inför
lärares, utan inför en rättfärdig domares anlete, och en
bäfvan fattade själen. En sinnesförändring, en rening borde för
sig gå; men huru: derom visste vårt förstånd platt intet att
säga. Vi började då leta i våra theologiska böcker,
förnämligast Wöldicke, hvilken vi ansågo grundligast, och se,
nyckeln var funnen i de så kallade actus gratiæ. Desse voro sju,
ocb vi ägde knappa 8 dagar, som återstodo af vår beredelse.
Alltså nära en actus om dagen. Kallelsen hade redan i
födelse-stunden blifvit oss gifven, och upplysningen genom
läraren. Härpå följde omvändelsen och nu var det att friskt
gripa sig an med genomgåendet af sitt syndaregister.
Derefter kom yrkandet på en lefvande tro, hvarförutan ingen
nåd och frid, intet godt verk vore att förvänta. Detta blef
det benigaste af allt. Man vädrade ånyo i alla
theologiska luntor, för att komma denna fides vera et
salviß–ca på spåren; men förgäfves. Man stod der lika klok.
Emellertid tillräknade man sig en förtjenst i sjelfva sträfvandet,
och tyckte sig gjort vackert, när man sökt uträtta hvad man
förmått."
"Sådan var min sinnesstämning, då jag en vårafton, med
det Nya Testamentet i handen, vandrande utåt fältet, i mitt
innersta på det högsta uppskakad och beklämd. Den ena
tanken efter den andra flög som en mörk läderlapp förbi min
själ, den ena känslan efter den andra uppsvallade som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
