Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
tar både för andra och för sig sjelf, och under onda
gerningar förer goda ord på tungan; dels den helt vanligt
menskliga inkonseqvensen, som ar en hvardagsmenniska 27 dagar,
23 timmar och 59 minuter af hvarje månmånad, men stor och
sublim den återstående tiden. Den otrogna enkans oändligt
sköna bref till Don Juan, sin älskare, tyckes isynnerhet hafva
väckt vissa recensenters förargelse. Tro de då på fullt alfvar,
att en brottslig kärlek aldrig, icke ens i den stund, då den
pliktar för sitt brott, är i stånd till någon upphöjning i
tanken, kan vara stor, innerlig, till och med ädel? Eller
åtminstone vill vara det, vill ge en högre färg åt sin förbrytelse
och bemantla allt det vederstyggliga? Eller om det äfven så
förhåller sig, är det tilläfventyrs en Potiphars-hustru historia,
som bör utklippas ur vår kyska tids barnbibel? För öfrigt
är denne Don Juan ibland de mest humoristiska, man vill
läsa. Äfven detta har förvandlat sig till en förebråelse mot
honom. Sin tro på Jean Pauls kapitel om humor oaktadt, har
Litteratur-Tidningen klandrat hans många lokala allusioner,
icke mindre än hans anstötlighet. Underbart, alt Don Juan blir
evinnerligen förtappad inför samma heliga domstol, som
kanoniserat Tom Jones, Tristam Shandy och die
Wahlverwandt-schaften! — Hvad dina anmärkningar vidkommer rörande det
humoristiska, så kan jag ej till alla delar deri instämma.
Allusioner på förgängliga ting, omständigheter och förhållanden
skada icke absolut ett arbetes oförgänglighet. Se
Aristophanes och Bellman. Den som skrifver odödliga ord finner i
efterverlden alltid någon Walter Scott, som trälar igenom
luntorna, för att kunna kommentera sin Swift. I ett lefvande
språks föränderlighet ligger ett stort hinder för deras
odödlighet, som dikta i det. Den komiska skalden är mest fritagen
från denna vansklighet; ty den sublima delen af språket
förlorar dagligen, men den komiska eröfrar. De komiska
skrifterna äro språkets guldgrufvor och uttrycka trognast dess
genius, lika visst och af samma skäl, som packet uttrycker
nationens. När Dionysius af Syrakusa begärde af Plato den bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
