Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Men det är ju fasligt, hvad du blifvit stor, alldeles som en
professor." — "Du pratar då, så att ingen annan får saga
ett ord," inföll grefven. "Du gjorde mycket bättre, om du
stoppade pipan åt mig. Se der har du lansmannen på köpetl"
— "Än de andre herrarne?" nickade hon småleende. — "Vi
röka icke," genmälte Fredrik. — "Jo, litet kan jag röka,’"
sade Julius. — "Ack! det var för roligt," utbrast Paulina
"jag skall straxt laga till en dugtig pipa åt dig, klar som en
flöjt; men du får intet bolma, och intet blåsa tobaksröken i
ansigtet på mig. Uffl då nyser jag och gråter. Se der
pappa! se här Julius! Än din Fredrik då?" — "Jag tackar, jag
röker ej." — Julius satte sig med en lång turk; Paulina
bredvid att se på, emellanåt bortviftande röken med sin
näsduk. Grefven öppnade nu ett samtal om Upsala, dess
landshöfding, erkebiskop, konsistorium, professorer och docenter, om
ångbåtsfärderna med mera dylikt.
"Nå, nu skall ni bekänna kort," inföll Paulina och
hotade med fingret: "hvarföre gycklade ni med mig i går. Se,
här på hand bär jag ännu en strimma efter en törnbuske, hvilken
ref mig, när jag ropade efter er." — Härpå berattade hon
hela händelsen med flöjten och synen i spegeln. — "Allt det
der känna vi ej," svarade Julius, "så mycket mindre, som vi i
går ännu befunno oss qvar i Upsala." — "Ah, du narras!
Hvarföre dölja rätta förhållandet?" — "Jag försäkrar att så
är, fråga Fredrik." — "Ja, så är det," instämde denne.
"Fröken har kanske, under en liflig inbillning, förestält sig allt
delta." — "Nej, nej! det är så mycket sannare, då jag nu
igenkänner den himmelsblå rocken. Det var emellertid högst
besynnerligt"
Det torde nu vara tid att lemna läsaren, hvilken författaren,
ända från kapitlets begynnelse, behandlat likasom han icke varit till
några upplysningar. Orsaken, hvarföre Fredrik kom att medfölja
till Gårdshamra, faller sig gifven i den nära vänskap, hvilken
sam-manknutit de båda unga vännerne; dertill kom grefvens
uttryckliga önskan, på det hans son under sommaren måtte äga ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
