- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
232

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

satt förstummad och helt och hållit försmalt i det sköna
föremålet. Jag ville utsträcka min famn; men då försvann han
Dagligen började jag nu besöka detta kära ställe; jag satt
der långt inpå qvällarne. Ack! jag väntade förgäfves. Då
bad jag så innerligt, att åtminstone ännu en gång få återse
det himmelska sändebudet och jag blef bönhörd. Han sade
mig, att han utkorat mig till sin himlabrud, och vid
stjernornas silfversken trolofvades vi. När vår bröllopsdag skulle
inträffa, ville han återkomma. Ack! i trenne år har jag med
tålamod och trohet förbidat hans ankomst. I natt besökte
han mig. "I morgon," hviskade han, "är du min brud." O
himmelska ögonblick! då jag evigt får sluta honom i min
famn, till mitt hjerta; då min varelse, mitt allt får med
honom sammansmälta! Fredrik, vårt band är brutet! Jag kan
icke älska er. Det var ock hvarken er eller min
bestämmelse. Men jag vill rikeligen godtgöra er förlust. Min
engel, min trolofvade, min brudgum har sagt mig, att ni älska.r
en ren, oskyldig och huldrik flicka och hon er."

Nu, liksom fattad af en högre, osynlig magt uppsteg
hon, gick emot Fredrik och Paulina, lade deras händer
tillsamman: "tro ej, att en döende i sin bröllopsskrud bär
lögnens ande på sina läppar. Tag, unga, oskyldiga flicka, det
hjerta, som fordom var mitt, tryck det till ditt eget, och gör
det lyckligt! Det älskar dig upprigtigt och ömt. Och du,
Fredrik, vårda den späda plantan. Qvinnan är en ömtålig
blomma. Stöd, hägna och upprätthåll henne med din kraft
och ditt alfvar; lik murgrönan kring ekens stam vill hon sluta
sig till dig, och derigenom skall hon blifva stark." — Nu
tystnade hon. En konvulsivisk rörelse, likt ett elektriskt
slag, genomlopp alla hennes lemmar. Hon stod der som en
darrande lilja. —"Himmel, han kommer, han kommer,"
utropade hon, i den fullaste hänryckning, "jag hör hans vingar
susa, jag ser hans ansigte glänsa, farväl Fredrik, farväl
Paulina —- en gång, en gång återser ni — — — dagen då"
-t- —-nu nedsjönk hon lik en af stormilen afbruten blom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free