Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r250
kannor. — "Det var för skönt," trallade han, och lade sig ned
i gräset, utsträckte vällustigt ben och armar, och insomnade
med hatten lagd öfver ansigtet, för att skydda sig för solen
och myggorna. När han vaknado, stod dagen ånyo högt på
himmelen, och nu kände han sig så stärkt, att han reste sig
upp, och såg rätt glad och belåten ut. Men nu först
varseblef han, dels att han i gräset och nattdaggen nedsuddlat sina
kläder, dels och att oxarne burit sig obeskedlig åt med hans
hatt, hvarföre han i hast blef mycket alfvarsam och mulen i
sitt ansigte. — "Hvarföre ser du så bekymrad ut?" sade
krukan. ■—• "Hml" sade han, och pekade än hit och än dit. —
"Det skall jag nog skaffa råd för," sade hon, gjorde åter en
artig piruett och vandrade af till det vanliga stället.
Kring ell stort aflångt bord sutto icke mindre än tolf
skräddare, och sydde på do mest fina och granna tygstycken. Då
en af skräddarne skulle gå ut i ett angeläget ärende,
passade krukan på, och smög sig in genom dörren. Mot natten
kommo skräddarne öfverens, att hvar och en stjäla några
klädningar; men emedan de hvarje qväll vid sin utgång
visiterades, voro de i villrådighet, hvarest de till följande dagen
skulle förvara det undanstulna. De fingo då krukan i sigte,
hvarpå en af mästarne sade: "låt oss stoppa i krukan hvad vi
snattat, dit går ingen och tittar." — Det skedde så. I det
ögonblick den lofliga societeten tågade ut, tog krukan tillfället
i akt och smög sig bort. När första strimmorna af
dagsranden framglänste, vaknade hennes husbonde, och frågade: "hvar
har du varit?" — "I herrgården att skaffa dig kläder." —
Den unga herren tog nu med handen ned i krukan, och
uppdrog det ena plagget grannare än det andra, allt af det
finaste sammet och gull. Då solen började skina derpå skimrade
hela nejden, och foglarne hoppade ned på ängen att se på
detta ovanliga skådespel. De enda kallsinnige åskådarne
voro de fyrbenade nöten. När nu ungherren dragit på sig en
af klädningarne, spatserade han oupphörligen fram och åter,
vände sig om på alla sidor, och betraktade sin nya drägt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
