- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
257

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r257

gynte allt mer och mer glänsa, liksom en katts vid åsynen
af en rotta. Slutligen kunde han ej hålla sig längre. —
"Hvad är det? hvad är det?" — "Åh! det är bara en
kortlek." — "Ack! förlåt mig, får jag se! De äro rätt snygga,
och falla sig lätta i handen. Jag ser de äro af Carlshamns
tillverkning, ehuru, oss emellan sagdt, de äro utländska. Der
har det misslyckats. Kung David har fått en suddig näsa.
Om jag skulle försöka; hu! hu! lägga litet patience med dem.
Hu! Hu!" — Han började lägga. — "Spelar min herre kort?"
— "Å ja, ehuru just icke med någon fortune." -— "Nå, nå,
alla barn i början. Om vi skulle fresta på ett parti piket?
Hvad säger herrn?" — "Må göra!" — Majoren sprang upp
från solfan, ett bord framdrogs, och innan några minuter
talades icke mer hvarken om feber eller frossa.

Den tredje jag menar C:s rol återstod. "Hvar hafva vi
den charmanta frun?" sade han tyst för sig sjelf. Med en
kännares blick öfverför han i en sekund hela
fruntimmersskaran. — "Den der med det korta lifvet kan det visst icke
vara. Hon ser mig för tåpig ut. Icke heller hon med
florshatten, att döma efter gången. Men den der brunetten,
hvars ögon i hvart ögonblick tyckas säga: kom hit, kom hit; ja,
minsjäl är det icke horn Hvilken nätt sväfvande fot! Och den
vackra törnrosen, som undanstuckit sina taggar bland de mörka
hårlockarne! Huru väl inpassad! Och schawletten, alldeles
som en fjäril—vinge, ett rodnande liljeblad, eller en genomskinlig
dimma med guld och purpurkanter. "Ja, det är hon." — Han
skyndade dit» Genast uppstod ett lifligt samtal. Hennes
dragande ögon liksom fängslade i ögonblicket. Stundom lade
hon hufvudet litet på sned, och derpå följde en ström af
smålöje från läppen, liksom en champagneflod från en purpurpip.
En Vals spelades upp. Fändriken bjöd henne sin hand. Hon
räckte sin, lade den andra på hans axel, och nu hvirflade det
af längs utåt salongen. C. grep sig nog våldsamt an, flög
tned sin dam, lik en komet förbi alla de öfrige cirklande
pia-PaMgten! Saml. Arb. iv, 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free